Ledarbarn

Under Camp 2 slogs jag av att det var rätt många av de närvarande spelarna som jag kände igen som varandes barn till ledare i de olika lagen. Lite efterforskningar på nätet har gett mig rätt i den uppfattningen. Totalt var det spelare från 18 olika föreningar kallade till campen. Från minst hälften av dessa föreningar deltog minst en spelare som är barn till en av ledarna i laget. Detta innebär att nästan en tredjedel av de kallade spelarna är ledarbarn. Vad beror detta på?

Rent statistiskt borde andelen ledarbarn vara lägre. Statistiskt, om man tänker sig att det i ett lag med 18 spelare kanske finns tre ledare, så borde var sjätte spelare på campen vara ledarbarn. Andelen i verkligheten är alltså dubbelt så hög. Av de ledare jag känner är det ingen som spelat på yttersta elitnivå, även om en del har spelat rimligt högt upp i divisionerna. Själv slutade jag min aktiva karriär redan som ungdomsspelare och min kollega i flicklaget, vars dotter också var på campen, slutade som junior. Nedärvd förmåga kan inte vara svaret. De flesta ledarna har dessutom varit med sedan tjejerna började sparka boll i sexårsåldern, det är alltså inte så att ledarna börjat som ledare för att deras döttrar varit "talanger".

Min teori är att det antagligen beror på en kombination av intresse och träningstid. Är föräldern tränare finns det antagligen ett intresse för fotbollen i familjen, detta smittar naturligtvis ofta av sig på barnen. Dessutom, om föräldern ändå skall på träningen finns det sällan någon anledning för barnet att inte också gå på träningen. Det finns studier som visar att man, utöver talang, behöver 10 000 timmars övning för att bli riktigt bra på något. Kan det vara så enkelt att ledarbarnen oftare har kommit en bit längre på väg mot dessa 10 000 timmar?

Undrar om det finns utrymme för ett undersökande projekt med SISU-pengar? Är det likadant i hela Sverige? I hela världen? Är det även i Sao Paulos stadslag oproportionerligt många ledarbarn? Jag tror detta behöver undersökas på plats....