God Jul!

Skickar en liten julhälsning till alla fotbollsälskare och bloggläsare med en av de bästa julsånger jag vet.

NIU i Enköping?

Morgontidningen hade en artikel om att Enköping skall få 10 platser NIU-fotboll redan till hösten. Jag kunde inte hitta någon information på nätet om det och i tidningsartikeln fanns det ingen klar information om hur ansökan skall gå till. Vi får ringa och höra oss för på måndag...

Sedan uppstår naturligtvis en massa funderingar om hur det kommer att fungera i Enköping, med bara 10 platser. Andra skolor har egna resursteam (sjukgymnast, etc), de låter killar och tjejer träna separat, osv. Hur blir det med sådant om man bara har 10 elever, de är ju knappt ens en träningsgrupp tillsammans?

JB Linköping

I dag var det testdag på John Bauer gymnasiet i Linköping. Dottern och jag åkte ner redan i går kväll och övernattade på hotell för att slippa en okristligt tidig morgon i dag. Det var samling i friidrottshallen redan klockan 08.30, där fick tjejerna göra sig i ordning för fystester samtidigt som vi föräldrar fick information från skolan.

Tröttkörd på Coopertestet

Först var det brutalbänk och snabbhetstest, sedan avslutade man med Coopertest. Dottern fick tidigt håll, men släpade sig ändå runt hela testet och gick i mål rejält trött. Efter att tjejerna duschat åt både spelare och föräldrar jultalrik i skolmatsversion.

På eftermddagen fick vi ytterligare information, både från skolan och från Linköpings FC, innan det blev dags för ett fotbollspass i fotbollshallen som avslutning på dagen. Det var 6 målvakter och 12 utespelare på plats och de körde relativt grundläggande övningar innan de avslutade med 15 minuters spel.

Målvaktsträning

Efteråt hann vi åka till Cloettas fabriksförsäljning och köpa lite julgodis innan det bar av hemåt igen. Dottern var nöjd med dagen, nu är det bara att invänta ett besked om hon blir antagen eller inte...

Premiär

I kväll var det premiärkväll. Premiär för dottern i nya laget, premiär i Luciacupen i Uppsala och premiär för mig att använda mitt frikort från UFF, vilket var tur att jag hade då de tog 50 kronor i entré!

Dottern i nya lagtröjan

Gruppen såg på förhand ganska tuff ut. I första matchen mötte man division 2 laget IFK Täby, men de visade sig vara betydligt svagare än man hade trott. Matchen slutar 0-0 efter att Täby haft matchens enda tre egentliga målchanser, som dottern klarade.

En av Täbys målchanser

Ytterligare en bra Täbymöjlighet

Bälinge, seriekonkurrenter i division 4, stod för motståndet i nästa match. En ganska tillknäppt match som länge såg ut att sluta 0-0, men med knappa 5 minuter kvar kunde Bälinge kontra in ett segermål.

I sista matchen fick divison 3 laget Vaksala en smakstart och gjorde 4 mål på mindre än fem minuter. Dotterns lag spelade i princip helt utan press i försvarsspelet, man bara backade hem och täppte för. Det fungerade ok i första matchen, sämre i andra och inte alls i tredje matchen. Vid tre av de fyra målen fick motståndarna stå ohotade och skjuta ur bra lägen. Först vid underläge 0-4 började man sätta fart och försöka ta för sig lite mer på planen och stundtals kunde man skapa lite längre anfall.

När man väl var i underläge började man försöka flytta upp spelet mer

Man lyckades också få till en riktigt snygg reducering. Det var en sekvens av direktpassningar från en frispark, där fyra av fem utespelare rörde bollen innan den gick i mål. Nästan klapp-klapp spel som på den gamla goda Sovjetiska ishockeytiden!

Sista passningen in framför mål innan reduceringen sitter

Matchen slutar 1-5 och man får åka hem med en oavgjord och två förluster. Det positiva är att de slapp åka för att spela en ny match kl 05.50 i morgon bitti... Det negativa var tyvärr spelet och inställningen under två och en halv match. Väldigt passivt spel, ingen press, ingen rörelse, ingen som försökte göra sig spelbar och ingen som tog några direkta egna initiativ. Först i underläge i sista matchen fick vi se lite mer positivt spel. Vi hoppas att man bara tar med sig det positiva och slutar upp med att stå stilla på planen, fotboll kan inte spelas stillastående!

Spelprogrammet är här

Nu har UFF presenterat spelprogrammet för distriktsserierna. För dottern inleds säsongen med en bortamatch mot Skuttunge och avslutas med en hemmamatch mot Söderfors. De två första "derbymatcherna" mot Fanna 2 och Håbo spelas i maj, i omgång 4 och omgång 6.

I division 3 ser säsongsinledningen riktigt kul ut. De två nedflyttade lagen från div 2, Gimo och Roslagsbro, möts redan i förtsta omgången. Även de två nyupplyttade lagen, Tierp 2 och Vaksala, möts i första omgången och redan i andra omgången får vi se hur långt det nya, unga Vaksala, med deras F97-lag som grund, kan räcka då man möter Fanna. De möttes i Upplandscupen nu i höstas, då vann Vaksala.

Varför tar jag inte på mig tränarrollen själv?

Jag fick en kommentar med en fråga om varför jag inte själv tog på mig tränarrollen, som jag tolkar det för dotterns (gamla) lag. Jag känner att det var ett intressant ämne för ett blogginlägg, snarare än att bara kommentera kommentaren. Här följer kommentaren, för den som inte sett den.
Jag har följt din blogg en tid och tycker att den är väldigt intressant. Ditt engagemang med dottern och hennes fotbollslag är ju beundransvärt!
Jag har dock en fundering, - som jag haft en tid under min läsning av bloggen:
Varför tar du inte på dig tränarrollen själv? Du har ju stor och bred erfarenhet under lång tid. Dessutom är du ju engagerad i fotbollsförbundet också. Jag tror att du skulle kunna tillföra laget mycket. - Nya infallsvinklar och nytt tänkande tror jag skulle ge bra näring åt laget.
Som jag har förstått det så är du ju väldigt målinriktad, med en förmåga att skapa ett starkt team.
Ett bra sammansvetsat lag är ju grundbulten till framgång!

Dottern, och sonen, började i Fannas fotbollskola sommaren 2003. Både hustrun och jag följde med första gången som intresserade föräldrar. Eftersom jag tränat ungdomslag tidigare hade jag förhoppningen att vara med som tränare, så andra veckan på fotbollskolan klädde jag mig lite mer "fotbollsmässigt" och frågade om jag kunde hjälpa till. Från tredje veckan var jag med som ledare.

Det gör 8 år med mig som ledare i flicklaget. Under sista året i Fanna BK gick hon regelbundet upp och fick målvaktsträning med damlaget - även där med mig som tränare. En av fördelarna vid bytet till Håbo FF förra vintern var att de hade en målvaktstränare som skulle kunna vara med en träning i veckan, så att dottern inte skulle behöva förtsätta "bara tränas av farsan". Eftersom jag ända skulle vara med på de allra flesta träningarna, som chaufför från Enköping, erbjöd jag mig att vara med som assisterande målvaktstränare så att målvakterna kunde erbjudas specifik träning fler gånger i veckan.

Det visade sig snart att den andra målvaktstränaren inte hade möjlighet att vara med på träningarna så ofta (jag tror det blev 5 träningar totalt under året) och den andra målvakten slutade redan innan serien började, vilket gjorde att det bara blev dottern och jag kvar förutom under ett par veckor då vi hade en ytterligare annan målvakt med, samt de sista veckorna av säsongen då vi samtränade med ett flicklag och deras målvakter var med och tränade.

Dottern och jag är helt överens om att hon behöver en annan tränare än jag, åtminstone som huvudansvarig tränare. Jag kan gärna vara med och assistera och försöka bidra med det jag kan bidra med, precis som det var till viss del förra året, men hon behöver både nya infallsvinklar och en annan röst att lyssna till för sin egen utveckling. Hade hon fortsatt i Håbo hade jag mycket väl kunnat tänka mig att fortsätta hjälpa till, men jag har inte ens fått frågan om det.

Nu, med närmare till träningarna för dottern, har jag kanske möjlighet att ta på mig ett nytt uppdrag. Kanske kan jag verka som målvaktstränare någonstans en kväll i veckan, eller vara med som assisterande tränare i något lag. Eftersom jag fortfarande behövs för skjuts till Västerås, och vill ha möjlighet att följa dottern såväl på match som på träning, känner jag inte att jag kan ta på mig en roll som huvudtränare. Ett annat alternativ är att jag återupptar golfen, något jag la av med när flicklaget gick upp på 7-mannaspel och jag inte tyckte jag hann med att göra med tre träningsar i veckan och två matcher varje helg...

Kick-off

Dottern har varit på kick-off hela dagen. Samling redan 9.30 och bussresa till okänd aktivitet, som visade sig vara paintball. "Fett läskigt men kul" enligt det SMS jag fick. Efter återkomsten till Enavallen hade de genomgång angående den kommande säsongen, innan dottern SMS:ade att hon ville bli hämtad för att komma hem och göra sig i ordning inför middagen.

Nu är hon hemma igen, mätt och belåten. Dessutom belåten med dagen, en bra start med nya laget.

Ny klubb

Efter viss beslutsvånda har dottern nu bestämt sig för att byta klubb. Ny adress blir Enköpings SK, vilket innebär kortare restid till träningarna. Lagen kommer att spela i samma serie nästa år så det blir ytterligare en "prestigematch" att möta gamla lagkamraterna.

Hon kommer även att fortsätta träna med Västerås IK så mycket som möjligt, de vill gärna följa hennes fortsatta utveckling och träningen där är väldigt utvecklande.

Inte den bästa av träningar

I kväll åkte dottern och tränade med den nuvarande klubben. Först fick jag stressa hem från jobbet för att hinna vara chaufför, men precis när vi skulle åka såg vi på webben att man flyttat träningen en timme.

Nya tränaren har beordrat att alla skall vara på plats 15 minuter innan träningen för genomgång innan man går ut på planen. I kväll skulle träningen börja 19.00, med samling senast 18.45. Dessutom hade man bara en timmes träningstid, mot de 90 minuter som hemsidan kallade till. Då är det lite märkligt att det inte hålls någon genomgång innan och att man dessutom kör igång 5 minuter sent...

Innan träningen presenterade sig den som är tänkt som målvaktstränare sig för dottern. Äldsta flicklaget tränade samtidigt på andra sidan planen och han följde med dit för att köra med deras målvakter medan dottern värmde upp med fötterna tillsammans med de andra damspelarna. Konstigt nog tig man inte chansen att låta dottern känna på den nya målvaktstränaren alls under träningen.

Efter drygt halva träningstimken blev hon ombedd att ta på sig handskarna för att det skulle bli skottövning och helt ouppvärmd (som målvakt) fick hon kliva in mellan stolparna så att utespelarna kunde dra på skott från 8-12 meters håll. Jag vet inte vad tränaren tänkte att det skulle ge målvakten, men resultatet blev det enda tänkbara. Dvs en skada, i detta fall ett stukat finger.

Efter träningen pratade en styrelserepresentant med dottern om att man verkligen ville ha kvar henne i klubben och ville veta vad hon kände sig behöva för att vara kvar, hon får väl ta en funderare över det.

Gymnasieval

Veckan ägnas åt att kolla in alternativ för dotterns gymnasieval. I kväll har vi varit på Katedralskolan i Uppsala och lärt oss mer om IB-programmet. I morgon skall vi tillbaka till Uppsala och Celsiusskolan. På lördag blir det en resa till Linköping och ett besök på John Bauer.

Cupmöte

Vi hade möte i går kväll. Representanter för tre flicklag var kallade för att få en första uppfattning om vilen arbetsinsats som krävs för att ordna inomhuscupen i januari. Nu har vi namn på sammankallande i de olika arbetsgrupperna, det är bara resten kvar...

Jag hoppas att det går bra att få ihop föräldrar till att både arbeta och att ansvara för olika funktioner, det vore trist om cupen dog ut. Dessutom hoppas jag att jag snart hinner börja jaga F98-lag så att vi får ihop ett bra startfält till cupen.

Ny tränare

Nu har dotterns nuvarande klubb hittat en ny tränare och i dag var det provträning för att låta tjejerna bilda sig en uppfattning om honom innan han erbjöds kontrakt. Trots en del prat om att det skulle komma nya eller nygamla spelare var det endast 12 spelare på plats, samtliga från årets säsong och de flesta födda 1996. Eller egentligen var det en "ny" spelare eftersom dottern tog med sig en tidigare lagkamrat från flicklaget som ville komma och prova på att träna med något annat lag än utvecklingslaget i hennes egen förening.

Träningen var ok, de körde bara teknik- och passningsövningar samt lite fys som avslutning. Efter träningen pratade ett par från styrelsen med tjejerna och frågade vad de tyckt. Alla sa att det varit bra, men i mitt tycke missade man den viktigaste frågan - vad hade gjort träningen bra? Var det att det mest var passningsövningar som gjorde träningen bra, i så fall blir nog nästa träning kanske sämre eftersom tränaren sa att det var en annorlunda träning i dag då han normalt sett har smålagsspel minst halva träningen? Var det bara det faktum att det inte erbjudits träning på en hel månad som gjorde att det var kul att få träna igen? Var det att man var så pass många som 12 på träningen, så att den kunde genomföras på ett vettigt sätt? Eller var det helt enkelt en bra träning med en tränare som kan motivera gruppen under kommande säsong?

På dotterns fråga om målvaktsträning fick hon veta att det var viktigt också och att det fanns någon i ett flicklag som man hoppades kunde hjälpa till med det, samt att man pratat med den som skulle hjälpt till med målvaktsträningen förra året. Då hann han inte med mer än ett fåtal träningspass...

Kompisen från flicklaget tyckte dock att det var riktigt bra, men då jämförde hon med träningarna i sitt nuvarande "utvecklingslag" där de inte verkar satsa speciellt mycket alls på utveckling. Nu verkar det bli träningar torsdagar och söndagar fram till nyår, det är bra att de kör igång igen så att alternativet finns om dottern bestämmer sig för att vara kvar i klubben.

Tematräning i Diöshallen

Hemma igen efter två rejäla träningspass med målvakter i Diöshallen. Dagens tema var friläge/djupledsboll och jag hade fem tjejer, varav tre var F97:or. Med totalt 3,5 timmar halltid hann vi även med lite fysövningar och en del höjdspel.

Totalt sett är jag nöjd med dagen, även om man alltid hittar saker man kunde gjort lite annorlunda. Det är i alla fall rejält kul att få arbeta med en grupp intresserade och utvecklingsbara målvakter. Beroende på vad dottern gör nästa år, kanske man skulle hitta ett uppdrag som ungdomsmålvaktstränare?

Swedbank Park

Dottern åkte och tränade med VIK i går, trots att målvaktstränaren inte var på plats. När man tittade ut mot planen från omklädningsrummen var det så ljust där ute, att man nästan kunde tro att det var inomhus. Efter lite bollande i väntan på att alla skulle komma ut på planen, körde man igång träningen med teknikuppvärmning.

Lite bollande i väntan på träningen

Spelarna drev boll mot varandra och gjorde vändningar på olika vis, lika mycket med vardera foten. Såg precis ut som det ofta brukade göra på träningarna med flicklaget, enda undantaget var att tränarna här inte behövde instruera lika mycket i hur man tekniskt drev bollen eller gjorde vändningen.

Medan utespelarna sedan körde spel i en kvadrat, värmde ena tränaren upp dottern i mål inför en skottövning.

Intensiv skottövning

Som avslutning spelade man smålagsspel, innan man rundade av med lite fys. Först åtta löpningar i planens längdriktning, därefter sit-ups, armhävningar, knäböj, mm. Allt som allt en väldigt bra träning med bra tempo och hög motivation hos spelarna. Nu lutar det åt att dottern kommer att åka och träna med dem måndagar och onsdagar, under en tid framåt i alla fall...

Lön för mödan

Jag har fått min första "lön" från Upplands Fotbollförbund, eller i alla fall ersättning för de matcher jag varit observatör på samt för de två kvällar jag varit med som målvaktsinstruktör innan Precamp. Man blir inte rik på arvodet, men det är kul att få något för det arbete man lägger ner.

Mest intressant var att se hur mycket jag fick i milersättning. Jag tycker inte jag åkt mer än jag brukat göra under tiden som flicklagstränare, totalt hade jag 32 aktiviteter under året varav flera var matcher jag såg i Enköping. Det är ett klart lägre antal matcher än under en säsong som flicklagstränare, under 2010 t.ex. spelade laget 43 individuella matcher samt tre cuper. När jag ser hur mycket milersätning jag fick nu, inser man hur mycket man lagt på bilåkande med laget under tidigare år. Visserligen har jag kört "som förälder" då dottern varit med, men det är också många gånger jag åkt som tränare och hon inte har varit med. Och även i år har det blivit en och annan mil "som förälder", till träning och till match med dottern...

Gymnasieval

Att välja rätt väg på gymnasiet tar mycket tid och kraft. I kväll ar vi varit på VIGY i Västerås, som bland annat erbjuder NIU elitfotboll. Det är en liten skola helt inriktad på idrottselever pch vi fick ett gott första intryck.

Många kära återseenden

I helgen har det varit camp 4 för distriktslaget, första samlingen sedan Elitlägret. Det verkade som om de flesta tjejerna tyckte det var riktigt kul att få vara tillsammans igen. Vi hann knappt ur bilen innan dottern blev "attackerad" av en kompis, men det var ingen från Upplandslaget utan målvakten från Södermanland F95 som var där för att spela match mot Upplands F95:or. De känner varandra sedan sommarcamperna i Linköping. Bara ett par steg senare kom dock de första upplandstjejerna framstormandes för hälsningskramar.

Ganska lugn första målvaktsträning

Det var inte allt för högt tempo under campen, framför allt var det väldigt lojt för målvakterna. Det var egentligen bara under söndagens matchspel som det var rejäl fart på tjejerna. Dottern får vara nöjd med campen som helhet, framför allt med sin insats under den halva matchen hon fick stå i mål.

Nu vill alla tjejer ha ett eget kvastskaft i julklapp

Lördagens träning avslutades med fysträning med hjälp av pinnar, motvarande kvastskaft. I takt med att mörkret föll fick tjejerna göra knäböj och andra rörelseövningar. Det är bra att även andra aspekter på träning än rena bollövningar finns med på camperna.

Vinterträning

Då både VIK och Danmark-Sirius har träningsuppehåll just nu har vi fått hitta andra möjligheter för dottern att träna. I kväll tränade hon för andra gången med ESK, vilket känns som ett av få uppländska alternativ om hon bestämmer sig för att byta klubb inför nästa säsong.

Ett tydligt bevis på att det är svårt att fota actionbilder i belysningen på konstgräset

De har haft målvaktstränare med på bägge passen hittills och i kväll på konstgräset blev det mycket skottövning och smålagspel. Det märktes att dottern var lite ringrostig efter ett par veckors uppehåll, så det var nyttigt för henne att få en rejäl träning inför helgens distriktslagscamp. Skönt dessutom att bara behöva åka ner på konstgräset för att träna...

38 timmar fotboll

Jag kom hem exakt på minuten 38 timmar efter att jag åkte till Precamp i går morse. Det har varit 38 timmar fyllda av fotboll. Jag har instruerat fotboll, observerat fotboll, snackkat fotboll och drömt om fotboll. Allt som allt en tuff men härlig helg, mest beroende på alla duktiga spelare och instruktörer på plats i Roslagsbro.

Håkan instrerar Clara och Isabelle

Vi har fått se många härliga spelare under båda dagarna, även om jag kanske tycker att det spelmässigt såg lite bättre ut på lördagen. Men samtidigt har jag inte haft så mycket tid att titta på utespelarna eftersom jag varit med målvakterna mest hela tiden.

Höjdboll framför Emma i mål

Efter att alla spelare åkt hem kunde vi instruktörer gå igenom alla intryck vi fått under de två dagarna och även titta en del inför uttagningen till Camp 1 i januari. Alla instruktörer hade ganska lika uppfattning om varje individuell spelare, och i de flesta fall stämde det även med den uppfattning som vi fått från observationsarbetet, vilket är skönt för de av oss som tittat mycket på F97-tjejerna under hela året.

Julia försöker sätta igång ett snabbt anfall

Under tvåmålsspelet på eftermiddagarna hade jag en del tid att gå runt och observera matcherna och avslutsövningen där Håkan hjälpte till att instruera målvakterna. Det gav även tid till att ta fram kameran, men av någon anledning var jag mycket aktivare med att fota under lördagen än under söndagen. Antagligen pga att man under söndagseftermiddagen började bli både fysiskt och mentalt lite tröttare.

Emelie ingriper på en hörna

Det har även varit en hel del föräldrar och klubblagsledare och tittat under de båda dagarna. Jag tror att både de och vi instruktörer har varit glada åt att vädret var betydligt bättre än det var förra året, då jag själv var en av föräldrarna på plats. Då var det vinterkallt och snöväder, nu sken solen och gav en del värme trots lite kalla vindar. Det är jättekul att se att föräldrar och ledare intresserar sig för det som sker på camperna, var inte rädda för att komma och titta och prata med oss instruktörer.

Föräldrar som njuter av solen och fotbollen

Slutligen en riktig actionbild från lördagens avslutsträning. Jag fotade ett antal bra räddningar både under lördagen och söndagen och denna bild blev den bästa, rent fotomässigt:

En riktig kanonräddning

Precamp dag 1

Nu sitter vi instruktörer och tittar på Milan-matchen på TV efter en lång och givande dag. Tjejerna på campen har visat upp fantastisk fotboll och en enormt bra inställning. Vi hoppas och tror att morgondagen blir lika fantastisk.

Efter en tidig avresa hemifrån (05.40) hade vi samling i Roslagsbro 07.30, tjejerna anlände till 08.00 och första praktikpasset började 09.30. Efter att tjejerna var klara och åkte hem sammanställde vi instruktörer våra bedömningar om alla spelarna. Därefter hann vi ta en dusch innan vi åkte in till Norrtälje och åt middag tillsammans. Nu är vi tillbaka i Roslagsbro och tittar, som sagt, på TV. Snart är det dags för sängen så att vi orkar upp tidigt i morgon bitti igen.

Vad händer nu då?

I går kväll var dottern och övriga spelare i laget kallade på möte med styrelsen om framtiden. Det fanns förhoppningar att någon eller några av de spelare som tidigare lämnat klubben eventuellt också skulle vara med, men samtliga 21 närvarande spelare kom från årets spelartrupp.

Av dotterns redogörelse från mötet verkar det som om det inte finns någon större framtid för Håbos damlag, åtminstone inte om man vill fortsätta utvecklas på en högre nivå. Flera spelare kommer helt att sluta med fotboll, ett antal var inne på att kanske gå till Knarrbacken, den andra lokala klubben, i division 5, alternativt ta en diskussion med spelarna där om att spela tillsammans nästa år oavsett vad laget kommer att heta. Men där lär verksamheten anpassas till dem som spelar där, med 1-2 träningar per vecka och match för dem som kan på helgen, vilket inte riktigt blir tillräckligt utvecklande för den som är ung och vill satsa på fotbollen.

Ett par spelare hade redan bestämt sig för att hitta nya lag som satsar framåt, och det är väl även den vägen dottern måste gå för att fortsätta sin fotbollssatsning. För tillfället kan Håbo endast erbjuda en inomhustid på tisdagar kl. 20.30-22.00 och möjlighet för "dem som vill satsa" att träna ihop med P97-laget.....

Vi började redan i går kväll fundera över vilka möjligheter det kan finnas att få bra träning, och på sikt bra matchning, under vintern och framåt. Vi vet redan nu att hon kan fortsätta träna med Västerås IK när de kör igång igen i november, förhoppningsvis får hon även fortsätta träna med Danmark-Sirius när de kör igång igen i november. Fram tills dess får vi försöka hitta ytterligare möjligheter till bra träning.

En första träning med 97-målvakterna

I kväll var det "observationsträning" för de 97-målvakter som ville. Det var fem av de F97-tjejer som skall vara med på precamp som deltog, totalt inklusive yngre spelare var det 18 tjejer (och en massa killar) på plats. Jag fokuserade på "mina" F97-spelare och de F98-spelare som hamnade i samma grupper som dem.

Kvällens tema var höjdspel och vi jobbade mycket med olika varianter av höga bollar samt en hel del med utkast. Perfekt för mig, och för spelarna, eftersom jag i planeringen inför precamp inte tror mig få så mycket tid med just de momenten.

Den bild jag har om att de målvakter vi tagit ut alla är duktiga och motiverade till att fortsätta utvecklas förstärktes i kväll, det skall bli riktigt kul att få fortsätta jobba med dessa tjejer (och de tre övriga som inte var med i kväll).

Har haft semester

Jag har haft semester, både från bloggandet och från verkligheten. Efter en minivecka i Rom med familjen är man tillbaka i höstrusket och förhoppningsvis mer fotbollsnyheter att kommentera. Jag kan börja med att gratulera Sirius-Danmark och ESK herr till avancemangen i seriesystemet!

Jag kan också konstatera att intresset för Enköpingsalliansens inomhusserie är rekordlågt. Bara 11 herrlag och 3 damlag har anmält sig i år, vilket innebär att det inte blir någon damserie. Visst fanns det farhågor att den nya inomhusserien i Bro för herrar skulle medföra att något lag valde att spela där i stället för i Alliansen, men ingen hade väl trott att damlagen skulle helt ignorera serien.

Det behövs naturligtvis undersökas, varför har alla lag utom Fanna (2 lag) och ESK valt att inte anmäla sig? Går det att förändra något till nästa år för att locka tillbaka lagen, eller är det slut med Alliansen för damlag nu?

På möte med styrelsen

I går efter träningen var alla ledare kallade på möte med styrelsen för att prata om nästa års säsong. Tyvärr fick jag intrycket av att man var mest fokuserade på herrlaget, eller som man sa "A-laget".

Helt klart blir det ett tufft år ekonomiskt för klubben, även om man börjat få ordning på ekonomin. Vi kan alltså inte vänta oss några stora satsningar på att lyfta tillbaka damerna till division 3. Just nu är jag faktiskt osäker på om man ens kan ge en vettig nog miljö för att behålla de mest lovande spelarna i truppen.

De 60 (+8) bästa?

I går kväll tränade dottern med Sirius-Danmarks damlag igen. Under tiden passade vi på att ha möte om uttagningen till precamp för distriktslaget F97. Vi gick igenom alla de tjejer vi bedömt som tänkbart intressanta och jämförde hur vi upplevt dem när vi sett dem under observationsperioden.

I det stora hela gick det ganska enkelt att få fram en lista på vilka 60 utespelare och 8 målvakter vi skall kalla till precamp även om det finns ett antal tjejer som man gärna också hade sett att de skulle fått plats, men nu finns det bara 60 platser.

Har vi valt rätt spelare? Naturligtvis tror vi det. Jag hoppas att tjejerna som kommer på precamp bevisar att vi har rätt genom att visa rätt inställning och förstärka de positiva saker vi sett som observatörer.

Uttagningen visar återigen att det är en fördel att vara född tidigt på året om man vill nå tidiga framgångar inom sportens värld. 2/3 av spelarna är födda första halvåret, fyra av tio är födda årets tre första månader. Så ser det ofta ut i trupperna till Elitlägret och på de första ungdomslandslagslägren också. För de som är födda sent på året är det bara att fortsätta träna och utvecklas, redan inom ett par år brukar det vara betydligt jämnare fördelat med födelsedagarna.

Nu är det slut...

Dagens rubrik får mig att osökt tänka på "Fem myror är fler än fyra elefanter"...

Till allvaret, för det var i alla fall allvar för dagens motståndare GUSK. De hade en chans till seriesegern ifall de vann samtidigt som Rex tappade poäng. Med minuten kvar av vår match fick de rapport om att Rex-matchen var slut, förlust för Rex, och både spelare och ledare jublade mitt under pågående spel.

Olivia Hedman, en av GUSK:s flicklandslagsspelare, i kamp med Ida

GUSK var det klart bättre laget och kunde koppla greppet om matchen från start, dottern fick mycket att göra i dag. Redan efter tio minuter gör hon en bra räddning vilket ger en GUSK-hörna. Efter en slarvig rensning av en försvarsspelare får en GUSK-spelare på ett bra skott och dottern gör en ny bra räddning. Tyvärr är det bara en gultröjad spelare som är med på returen och enkelt kan raka in 0-1. Innan första halvlek är över har GUSK ökat på till 0-3.

Ett av många fina ingripanden

I andra halvlek fortsatte GUSK att dominera och dottern tvingades till flera bra räddningar, bland annat en fin tippning över ribban på en hög boll. Läckraste ingripandet var dock det pantersprång hon hann med att göra när GUSK:s skyttedrottning Marija Banusic laddade på ett kanonskott ungefär från straffpunkten. Definitivt den svettigaste räddning jag sett i år!

Efter att GUSK kunnat öka på till 0-6 fick vi ett tröstmål. Dessutom var det riktigt snyggt, både ett bra förarbete och ett distinkt avslut. Emma Larsson, som fick göra sin första match från start i A-laget i dag, gjorde därmed sitt första mål i division 3. Att det dessutom räcker för att bli delad fyra i den interna skytteligan är mest ett tecken på hur svårt laget haft det med målskyttet under säsongen.

Emma Larsson, dagens målskytt

Att laget kommer på nionde plats, och därmed ramlar ner en division, känns inte lika jobbigt nu eftersom även laget ovanför strecket kommer att bli nedflyttat då det ramlar ner två uppländska lag från division 2. Nu hade det behövts 15 poäng och bättre målskillnad för att bli kvar i trean, och så många poäng känns inte rimligt att man skulle kunnat ta.

Stort grattis till GUSK och lycka till i division 2 nästa år!

Färdigobserverat

Nu har jag gjort min sista match som observatör inför precamp för Upplandslaget F97. Totalt har jag sett 30 matcher och hälften av de 300 spelare som finns i åldersgruppen. Det har blivit 180 mil i bil och många timmar fotboll. På måndag har vi möte för att ta ut vilka spelare som skall kallas på precamp...

Vattentäta strumpor

För två vintrar sedan köpta jag hem ett par SealSkinz vattentäta strumpor till dottern, för att testa om det var något att ha. De kostade visserligen en del, men om de fungerade vore det värt det. De har funkat bra sedan dess och hon har använt dem flitigt under höst-vinter-vår när det varit befogat. De strumporna är fortfarande ok, men det kändes som om det kanske vore bra med ytterligare ett par eftersom antalet träningsdagar i veckan ökat sedan hon spelade i F-13 laget och av någon konstig anledning är de aldrig tvättade när de behövs som bäst....

Ytterligare några spelare, både i damlaget och i äldsta flicklaget, beställde också strumpor på vår rekommendation och jag gjorde ett samlat inköp för att få ner priset. Samtidigt passade jag på att köpa ett par till mig själv inför vintern och jag beställde även varsitt par till son och hustru, fast inte fotbollsstrumpor utan mer vanliga strumpor.

Nu har leveransen kommit och jag har fått chansen att testa mina strumpor. Helt fantastiskt, skorna är genomblöta men fötterna är torra! Tyvärr fanns inte svarta fotbollsstrumpor i storlek medium hemma på lager, så bland annat dottern får vänta ytterligare några dagar på sina strumpor.

Klart för nedflyttning

Det har sett illa ut hela hösten, men i dag blev det helt klart att det blir nedflyttning. Efter dagens förlust är det fyra poäng upp till laget ovanför strecket, med en match kvar att spela. Dessutom är det troligen så att det inte räcker att vara ovanför strecket eftersom det verkar allt mer troligt med två uppländska lag som flyttas ner från division 2, vilket gör att ett extra lag flyttas ner även från division 3.

Så till dagens match... I första halvlek spelade vi riktigt bra fotboll och skapade flera bra chanser framåt. Bästa möjligheten var antagligen denna: 

Friläge - borde varit mål



Östervåla är farliga vid sina tre dubbelhörnor, men gör sitt mål på en situation där man mer eller mindre kan gå fram i position för att ta avslut. Med alla chanser vi skapar hade det inte varit orättvist om vi haft ledningen i halvtid, men nu gick vi till paus med ställningen 0-1.

Direkt i andra halvlek skaffar sig Östervåla en hörna, efter vilken man kan få till ett skott utifrån utan press på skytten. Dottern når inte riktigt bollen, mycket beroende på att hon tar avstampet i gropen som finns i konstgräset vid det målet, och vi har olyckligt 0-2 bara 90 sekunder in på halvleken.

Svårt att nå bollen när avstampet sker i "gropen"

Med lite hängande huvuden låter vi motståndarna fortsätta skapa chanser och det blir till slut 0-4. Även i andra halvlek skapade vi chanser framåt, bland annat ett skott över från 5 meters håll mitt framför mål. Resultatet kan inte skyllas på domaren, däremot har han skulden till att en hel del av känslan dog. Det är svårt att se offside med en ensam domare, men när man blåser trots att en spelare är 5 meter onside och sedan ger en varning för protest, då har man inte riktigt känslan för spelet. Detta trots att han tydligt talade om för lagledningen att han "minsann dömt i många år och hade känslan för det". Däremot varnade han inte den spelare som bryskt stoppade ett potentiellt friläge genom att kliva rakt in i anfallaren, han missade även att ge fördel av spelet när bollen gick till en medspelare.

Precis innan 13 slår bollen till hörna, något alla såg utom domaren...

Värsta missen, som tydligt visar bristen på speluppfattning, var nog i situationen ovan. Blå 13 spelar bollen till hörna och alla, försvarare som anfallare, hinner börja ställa upp för hörnan innan domaren signalerar för inspark. Ser man inte vad som händer på planen kanske man skall titta på spelarnas reaktioner innan man dömer?

Nu skall man inte fokusera för mycket energi på domaren, men det är trist att kvaliteten är så skiftande (och tyvärr ofta låg) i division 3. Jag kan på rak arm bara minnas kanske 5 domare som varit bra under säsongen hittills, övriga har varit någonstans på en skala från dålig till sämre. Det är svårt att se allt när man är ensam, men det handlar inte bara om det. Alla gör fel, men man måste vara ödmjuk inför det. En domare är aldrig felfri, men om han tror (och agerar som om) att han är det blir felet desto större.

På önskelistan till kommande säsonger är tredomarsystem i division 3, det vore inte mer än rätt. Tjejerna på den nivån är seriösa med sin fotboll, det är trist att inte förbundet är seriösa med att ge dem rätt förutsättningar på matcherna.

Halsfluss

Vi har haft en ovanligt lugn vecka. Detta beroende på att dottern fick ont i halsen i söndags, och i måndags diagnostiserades med halsfluss. Nu har penicillinet börjat verka och hon borde vara kry nog att spela helgens seriematch.

Nästa vecka blir det full fart igen!

Bortamatch på hemmaplan - nästan

Hela säsongen har dottern gått och sett fram emot bortamatchen mot Fanna. Äntligen skulle hon kunna promenera till samlingen, som hon kunde innan hon bytte klubb. Nu när det äntligen blev dags för matchen var Fanna IP avstängt med vattensjuka planer och vi fick åka till konstgräset i stället.

Fanna kunde ganska enkelt ta kommandot och göra 0-2 i första halvleken. En tidig reducering i andra halvlek gav visst hopp om att kunna komma tillbaka in i matchen, men Fanna kan rinna ifrån och vinna med 1-4.

Nu är det bara att "bryta ihop och komma igen", fortfarande återstår två matcher av säsongen och kontraktet kan fortfarande räddas...

Träning i Danmark

När flicklaget för ett antal år sedan skulle möta Danmarks IF var det en av tjejerna som frågade "kommer motståndarna verkligen från Danmark"? I går kväll var dottern och tränade med Danmark-Sirius.

Träningen inleddes med att man lät målvakterna och försvarsspelarna arbeta tillsammans och jobba med olika varianter på passningar, därefter körde man en skottövning där målvakt och försvarare skulle samverka för att skydda målet och efter det en inläggsövning med avslut och försvarsspel. Slutligen fick dottern och en av Danmarks målvakter köra målavktsteknikövningar medan den andra Danmarksmålvakten deltog i utespelarnas spelövning.

RIK-tigt jobbig förlust

Hemmamatchen mot Rosersberg började bra, med bra spel inom laget. Efter en kvart började RIK komma in mer i matchen och även de skapa lite farligheter. På en onödig hörna gör de onödigt 0-1. De är riktigt starka i höjdspelet och när man tar bort den bästa defensiva huvudspelaren med en armbåge och det övriga försvaret är passivt blir det alldeles för lätt att göra mål.

0-1

Hemmalaget kan dock komma tillbaka och efter bra arbete offensivt kan man kvittera till 1-1, vilket står sig till halvtidsvilan.

1-1, vilket håller till halvtidsvilan

Jag tyckte det kändes som om man skulle orka vända matchen i andra halvlek, men nyttjar man inte de chanser man skapar framåt gör man inga mål och släpper man igenom motståndare för enkelt i försvaret släpper man in mål. Det blir till slut 1-4.

En av flera bra chanser som man inte utnyttjar

Eftersom Upplands-Ekeby vann sin söndagsmatch krävs det nu minst fyra poäng på de tre återstående matcherna för att komma över nedflyttningsstrecket. Svårt men inte omöjligt...

Stora pengar i damfotbollen

Umeå IK har lyckats få till en riktigt jätteaffär när man säljer Sofia Jakobsson till Ryssland. Övergångssumman är hela 365 000 kronor. Ja, ni läste rätt - 365 tusen, "förmodligen den största affären i svensk damfotbolls historia".

Visserligen kan man tycka att övergångssummorna på herrsidan farit iväg utanför all kontroll, enligt uppgifter betalar Malmö 15 miljoner för Ranegie och Gerndt kostade 6 miljoner när han gick till Helsingborg, men är inte nivåerna inom damfotbollen lite väl i underkant? Man får 16 Jakobsson för en Gerndt, 41 Jakobsson för en Ranegie.

Med en dotter hemma som bestämt sig för att bli fotbollsproffs får man hoppas att pengarna inom damfotbollen ökar snart, det vore ju skönt om man inte var tvungen att fortsätta betala månadspeng den dag hon (eventuellt) får ett proffskontrakt...

Cup på gång

Nu har jag börjat skicka ut inbjudningarna till årets inomhuscup i januari. Vi har hållit cupen för flicklaget under namnet "F96 Cup" i fem år, nu har de blivit för gamla för att det skall finnas tillräckligt med intresserade lag för att hålla cupen. Därför har vi bestämt att cupen skall hållas för flickor 14 varje år, dvs i januari får F98-lagen spela "F96 Cup".

Det har hela tiden varit min plan att cupen skall "ärvas ned" när mina tjejer blev för gamla. Jag hade från början tänkt att F-15 var rätt åldersgrupp, för många lag det sista året som flicklag, men förra året visade att det blev svårt i kombination med SM-kval i futsal och att många tjejer smyger upp i damlagen redan i den åldern. Vi hoppas därför på F-14 som den perfekta målgruppen.

Det var riktigt kul att det bara tog någon timme innan första laget svarade att de ville vara med, ett lag vars F96- och F97-tjejer varit med i cupen tidigare. Räknar vi dessutom in Fanna, som hemmaklubb, så behövs det bara ytterligare 14 lag innan cupen är full. Det blir lite mer jobb än vanligt att bjuda in lag eftersom jag inte känner så många F98-lag sedan tidigare, för två år sedan var mer än hälften av platserna fyllda innan inbjudan gick ut...

Tragisk händelse

Under eftermiddagen i dag nåddes jag av beskedet att det inträffat en tragisk olycka på Fanna IP. En belysningsstolpe, där även ett par reklamskyltar och matchuret sitter, hade vält och en femårig flicka hade träffats av den fallande stolpen. Enligt UNT är hennes tillstånd stabilt och inte livshotande.

Jag har pratat med flera personer som var på plats när det hände, varav en var med och hjälpte till att få loss flickan från under stolpen. Vad jag förstått hade hon gått och köpt glass i kiosken och var på väg tillbaks till sina föräldrar när det inträffade, hon hade helt enkelt oturen att vara på fel plats vid fel tillfälle.

Jag vet inte vem flickan är, men våra tankar i kväll är hos henne och hennes familj.

Borde fått minst en poäng

Bortamatchen mot Rimbo började på sämsta möjliga sätt, men är man inte vaken från start kan det gå så. Redan efter 56 sekunder gjorde Rimbo 0-1.

0-1 alldeles för enkelt och alldeles för tidigt.

Rimbo har fördelen av medvind i första halvlek och har mest boll, även om det spelmässigt är ganska jämnt. Det skapas en del halvchanser åt båda håll, men inga riktigt farliga avslut på mål. På en hörna kan Rimbo utöka till 0-2 efter ett droppvolleyskott.

0-2 på ett lite tursamt skott efter hörna

Sidbytet i halvtid ger medvind i andra halvlek. Det blir även lite medvind spelmässigt. Drygt tio minuter in i halvleken kommer reduceringen och bara två minuter senare borde det vara kvitterat, men anfallaren får ingen träff alls på skottet ensam med målvakten. Hela halvleken blir en lång jakt på kvittering, men det räcker inte riktigt fram.

En tuff närkamp i jakten på kvittering

Dottern var tveksam till spel inför matchen, hon är rejält förkyld men med Iprenmannens hjälp kunde huvudvärken hållas borta i 2x45 minuter. Det märktes dock inget på hennes spel att hon var hängig, hon var bra med på det hon kan vara med på och tvingas till två rejäla räddningar i andra halvlek. Den bästa räddningen, ett friläge precis framför mål som hon blockerar, visar sig dock inte vara någon officiell räddning eftersom det kommer en sen avblåsning för offside efter att hon motat bollen.

Matchen slutar 1-2 vilket inte känns rättvist alls, men det är ju så enkelt att den om gör flest mål får de tre poängen. Nu gäller det bara att fortsätta ta fram samma fina spel och visa kämpaglöd i de återstående matcherna. Med lite mer tur, och lite bättre avslut, finns fortfarande chansen att hänga kvar i trean!

Bättre att inte gå upp?

Nu har Svenska Fotbollförbundet lagt fram ett förslag om nytt seriesystem för damfotbollen från och med 2013. Förhoppningen är att det, tillsammans med övergångsbestämmelser, kan klubbas på höstens representantskapsmöte. Förslaget innebär en rejäl minskning av lag i de övre divisionerna.

Allsvenskan bantas från 12 till 10 lag med tre inbördes möten. Kanske skulle jag hellre sett att man spelat en grundserie med dubbelmöten och sedan en "mästerskapsserie" respektive "nedflyttningsserie" med dubbelmöten för de fem övre respktive nedre lagen i tabellen. Norrettan och Söderettan slås ihop till en enda division ett med 14 lag, vilket innebär att nuvarande 36 "elitlag" bantas till 24 enligt förslaget.

Även division 2 bantas rejält, från 9 serier till 6. Visserligen ökar man på antalet lag i serierna till 12 från 10, men det innebär ändå en minskning med 18 lag. Förslaget innehåller även att "fjärde serieledet" bantas från 27 serier till 18. Det är här det börjar bli riktigt intressant ur lokal synvinkel eftersom det handlar om division 3.

I dagsläget är division 3 den högsta serien på distriktsnivå, alla distrikt har en (i vissa fall flera) egen serie. Med endast 18 serier måste det innebära regionala serier. Skall administrationsansvaret för dessa flyttas över till Svenska Fotbollförbundet, eller kommer distrikten tvingas till att samordna regionala serier? Hur som helst bantas även här det totala antalet lag. Om vi räknar med att alla nuvarande division 3 serier har 10 lag (som i Uppland) och de nya kommer att ha 12 lag går vi från totalt 270 till 216 lag.

Jag tycker förslaget är bra, det behövs en bantning av antal lag i de högre serierna för att skapa tillräcklig hög kvalitet på fotbollen. Det skall dock bli spännande att se hur man tänkt sig övergången. Fotbollen har två principer som man alltid eftersträvar att hålla:
1) Man skall alltid veta vad man spelar om
2) Lag som vinner en serie skall ha möjlighet till uppflyttning

Det krävs ingen större tankeverksamhet för att räkna ut att Allsvenskan 2013 antagligen kommer bestå av de 8 främst placerade säsongen 2012 samt de två seriesegrarna från division 1, det är svårare att gissa hur övriga serier kommer bemannas. Skall några lag från division 2 erbjudas möjlighet, via kval, att gå upp i nya division 1 lär det bli ganska få lag från Norr- och Söderettan som behåller sin divisionsstatus till 2013. Med fyra lag som ramlar ur Allsvenskan och möjligen tre platser för uppflyttning lär man behöva vara topp 5 i serien för att inte bli nedflyttad, med en sits där inga platser garanteras för uppflyttade lag (får kvala mot lag från ettan) "räcker det" med att vara på övre halvan för att bli kvar i ettan. Klarar Danmark/Sirius det första året, eller vore det bättre att missa uppflyttning i år för att gå upp nästa säsong?

Antagligen blir det lika svårt att hänga kvar i division 2, även där är det många lag som skall sållas bort. Hur det sedan kommer att se ut till division 3 är omöjligt att sia om, jag hoppas det snart kommer ett förslag på hur övergångsåret skall se ut. Troligen kommer inget att presenteras förrän efter årets säsong är avgjord, man vill inte att kommande förändringar skall riskera att påverka den pågående säsongen.

TV-drama

Oj, oj, oj, vad det blev dramatiskt i Malmös kvalmatch till Champions League Synd att det inte räckte riktigt ända fram...

DM i regn

Dottern och jag tillbringade merparten av lördagen som publik på finalerna i ungdoms-DM, där hennes gamla flicklag spelade sin tredje raka final. I regnvädret tog de revansch på GUSK för förra årets förlust, segersiffrorna skrevs till säkra 4-1. Grattis tjejer!

Sirap i klockan?

Strålande spel och 1-0 i första halvlek, jobbigt nervöst i andra halvlek och det kändes som om klockan aldrig skulle tugga fram till 90 minuter. Till slut gjorde den det och en viktig seger kunde bärgas.

Anna Larsson kunde äntligen spela igen (bilden från ett tidigare tillfälle)

Under första halvlek kunde laget spela ut motståndarna med ett fint passningsspel och bra rörlighet. Det gav flera bra möjligheter och ett snyggt nickmål av Anna Larsson. Dottern stod och frös i regnet och hade endast ett par långbollar och några tillbakaspel att jobba med.

I andra halvlek blev det jobbigare. I takt med att mörker och regn tilltog pressade Upplands-Ekeby på för att få till en kvittering. Redan tidigt i halvleken hade de två bra avslutsförsök och de fick ett antal farliga lägen på hörnor och frisparkar. I mitten av halvleken var det riktigt nära men dottern sträckte ut och lyckades styra undan bollen vid stolproten. Det skapades naturligtvis en del chanser även åt andra hållet, framför allt ett bra friläge där det borde blivit 2-0 men målvakten lyckades ta bollen från anfallaren.

Bredvid planen blev vi blöta och nervösa, det kändes som om klockan kröp fram. Precis vid 90 minuter fick laget en hörna, men motståndarna kunde vinna tillbaka bollen och starta en sista kontring. Lyckligtvis fick man stopp på bollen på mittplan och domaren kunde blåsa av matchen. Skönt!

Träningskväll med F95

I kväll har jag varit med på träningskväll med Upplandslaget F95. Man testade ett koncept med positionsanpassad träning under hela träningspasset och hade kallat in ett antal extra ledare för att göra det möjligt att genomföra träningen på ett bra sätt. Jag hjälpte till med målvakterna.

Det var en annorlunda träning mot vad man är van vid, det var mycket fokus på positioner och för målvakterna innebar det en rätt låg intensitet men desto mer teori. I de flesta övningar användes målvakten mest för att sätta igång spelet och sedan vara aktiv och arbeta så matchlikt som möjligt med sin position på planen.

För mig som ledare var det intressant att testa ett annorlunda träningskoncept och riktigt spännande, och lite nervöst, att få vara med och träna spelare jag inte haft kontakt med tidigare. Blir det fler tillfällen är jag gärna med igen!

Dottern var iväg till Västerås och tränade med VIK. Hon hade tydligen haft en riktigt intensiv och rolig träning där, jättekul.

Inte riktigt nära

Steget efter Rex som ofta sprang ifrån försvaret

Det var inte riktigt nära borta mot Rex. Efter en svag inledning med flera Rexchanser kunde laget kontra in 1-0. Efter det jämnade spelet ut sig en stund, tills Rex först kunde kvittera och sedan rycka undan till 1-4 i halvtid.

Rex hade det mesta av spelet

Man hoppades på en bra andra halvlek och möjlighet att snygga till siffrorna lite. Man hade haft rätt om man varit Rexsupporter... Det ramlade snabbt in två ytterligare mål och då blev det ridå ner. Innan matchen var över hade Rex hunnit dra ifrån till 1-10.

Det var svårt att komma förbi Rexförsvaret

Dottern hade väldigt mycket att göra och gjorde det mesta väldigt bra. Hon skall inte ta på sig skulden till baklängesmålen, det är jobbigt när motståndarna får friläge efter friläge.

Nu får man ladda för matchen på fredag - hemma mot Upplands-Ekeby. Det är bara att bryta ihop och komma igen...

Extra träningspass

Efter 7 träningspass på 5 dagar var det en mycket nöjd dotter som hämtades hem i går. I morse var det sedan dags för ett extra träningspass med klubblaget eftersom man inte spelar match förrän på måndag och tränaren tyckte att det blev för många dagar utan boll.

Dottern hade fått med sig lite tips och saker att tänka på från campen, framför allt hade hon snappat upp en del från Sofia Lundgren som lägger stor vikt vid även den minsta detalj. Skall vi döma efter dagens träning har veckan varit väldigt nyttig...

Linköping

Redan förra året åkte dottern en vecka till Linköping för att vara med på LFC Camp som arrangeras av Michael Bornehav i samarbete med Linköpings FC. Då åkte hon och en lagkamrat och deltog som utespelare på den mycket välarrangerade campen, där allsvenska spelare från LFC deltog som instruktörer vid nästan varje träning.

I går skjutsade jag dottern till Linköping för att delta som målvakt på årets camp. På träningspasset i går eftermiddag arbetade man med passning-mottagning-vändning med den äldre gruppen. Som avslutning spelade man smålagsspel och då fick dottern och en annan målvakt kliva in i mål.

Uppvärmning med att driva boll

Båda målvakterna hade fått beröm av tränaren, som normalt tränar Mjölby Södra dam i division 3, efter passet och senare på kvällen berättade Michael Bornehav för mig att tränaren varit mycket imponerad över dotterns målvaktsspel. I dag är det tänkt att Leif Eriksson, målvaktstränare i LFC, och Sofia Lundgren, landslagsmålvakt från LFC, skall hålla i målvaktsträningen.

Gårdagskvällen avslutades med att se Linköping-Kristianstad i Allsvenskan. Jag hjälpte till som chaufför till arenan och fick därför också se matchen, som slutade med seger 3-1 till hemmalaget.

Linköping-Kristianstad

Extra intressant var att se två landslagsmålvakter på planen och min åsikt om att det är dags att byta nummer 1 i landslaget förstärktes av det jag såg i gårdagens match.

Skön seger

Efter ett antal motiga resultat blev det äntligen seger i dag. Det kändes att det var bra känsla i gruppen inför matchen och första halvlek spelade man riktigt bra.

Bra inställning i första halvlek

Tyvärr skapade man kanske så många riktigt heta chanser, men mot slutet av halvleken fick man äntligen in bollen vilket räckte till ledning 1-0 i halvtid.

1-0

I andra halvlek spelade laget inte riktigt lika bra och det blev 45 nervösa minuter för oss bredvid planen. Det blev fler riktiga målchanser i andra halvlek, för bägge lagen.

Håbos bästa chans i andra halvlek, bara ett par fingertoppar från öppet mål.

Till slut blåste domaren och vi kunde njuta av segern. En viktig seger både med tanke på tabellen och med tanke på att skapa positiv stämning inför kommande matcher.

Ett av flera bra ingripanden från dottern

Västerås

Eftersom dottern är enda målvakt i sin klubb har vi sett ett behov av att hitta någon ytterligare träningsmöjlighet. Dels är det både lättare och roligare att träna om det är flera målvakter som tränar tillsammans, dels har dottern känt att hon vill ha en äldre, mer rutinerad målvakt att träna med och lära sig av. Vi har därför varit i kontakt med Västerås IK om att träna med dem på onsdagar och i går var det dags för första gången.


 Dottern var nöjd efter träningen, hon tyckte hon fick ett bra mottagande och att träningen varit bra. Målvaktstränaren har egna spelarmeriter både från landslag och klubbfotboll på elitnivå. Dessutom var deras egna målvakt mycket duktig, perfekt som "förebild" för dottern på träningarna. Och även VIK tyckte det var bra att få en målvakt till på träningarna, vilket gör att alla blir vinnare.

Positivt

Dotterns återbesök om knäet gick bra, hon fick klartecken att börja träna igen i lagom dos och lagom intensitet. Hon hade ingen värk efter gårdagens match, det är också ett tecken på att det går åt rätt håll. Dessutom utsåg lokalsport.nu henne till matchens lirare i gårdagens match!

Förlust trots bra insats

Höstsäsongen startade med hemmamatch mot IFK Mariehamn. Trots att dottern egentligen behövt vila sitt skadade knä fick hon ställa upp i brist på alternativ på målvaktspositionen. De åländska tjejerna visade upp ett fint passningsspel men det märktes att båda lagen hade det jobbigt i värmen.

Bra kamp mot Mariehamn

Trots ett ganska tätt försvarsspel kunde Mariehamn skapa två riktigt bra chanser i första halvlek. Den första var ett ribbskott där man enkelt fick skjuta igen på returen, men dottern sträckte ut och räddade snyggt till hörna. Deras andra chans kom på tilläggstid och resulterade tyvärr i ett lite snöpligt mål precis före halvtidsvilan.

Kampen fortsatte i andra halvlek och Mariehamn fortsatte ha ett visst övertag, framför allt skaffade man sig ett antal hörnor men man hade också ett par bra skottförsök. Håbo jagar kvittering och får också ett par halvdana möjligheter.

Svårt att komma igenom det åländska försvaret

Situationen ovan gav en frispark i bra läge, med bara minuten kvar. Det blev sista chansen att kvittera men tyvärr gick skottet utanför och matchen slutar 0-1. Som jag ser det hade det inte varit orättvist om man delat på poängen i dag, men nu blev det inga poäng alls.

Ett ömmande knä direkt efter matchen

När det nu ändå inte blev poäng är frågan om det var rätt eller fel att dottern spelade trots sitt knä? Helt klart är att hon gjorde ett bra jobb i mål, det hade antagligen blivit större siffror om någon annan behövt dra på sig målvaktströjan. Samtidigt får man noll poäng oavsett hur stort man förlorar...

Stavhopp

Helt plötsligt känns DN-galan intressant. Svensk friidrott har en generationsväxling efter de framgångsrika åren med Kajsa Bergqvist, Stafn Holm, Christian Ohlsson, systrarna Kallur och Carolina Klüft. Men efter Angelica Bengtssons framfart i junior-EM tänker i alla fall jag att sitta framför TV:n i morgon kväll.

Hon ger ett så underbart intryck av ödmjuk kaxighet, minns bara hennes tacktal på Idrottsgalan i vintras när hon fick pris som årets nykomling: "mycket vill ha mer så jag hoppas vi ses igen". Hon beskrivs, och beskriver sig själv, som väldigt blyg men har också sagt i intervjuer att om hon känner att hon är bra på något vill hon gärna visa andra att hon är det.

Aftonbladet skriver i dag att hon även kommer att åka på VM i år. Annat var det när hon slog igenom 2009, då tillät hennes dåvarande klubb IFK Växjö henne inte att åka till senior-SM med motiveringen att hon var för ung. Det blev bara deltaganda i F16 på ungdoms-SM, där hon vann på 4,37. Tvåan, Michaela Meijer, hoppade 4,03 och för en tredjeplats räckte det med 3,13. Michaela Meijers klubb, Örgryte IS, hade en annan inställning än Annicas, så hon fick hoppa på senior-SM med resultat att hon vann tävlingen på 4,10.

Ingen av de unga tjejerna tilläts heller vara med i seniortävlingen på Finnkampen eftersom friidrottsförbundet har som policy att deltagare under 18 år tävlar i ungdomsklassen där. Jag kan möjligen förstå förbundets sätt att resonera, däremot har jag väldigt svårt att förstå klubbens sätt att resonera. Det känns som ett bra sätt att lotsa fram talanger, förbjuda dem att tävla i seniortävlingar trots att de är överlägset bättre än de äldre deltagarna. (Jag hoppas ni förstår att jag är ironisk....)

Efter strulet med IFK Växjö valde Angeliva att byta klubb, till Hässelby SK. Utöver en lite bättre inställning till tävlandet erbjöd de även en ekonomisk satsning på henne. Oavsett idrott gäller det att se om sitt hus. Gräset är visserligen inte alltid grönare på andra sidan, men ibland är det nödvändigt att byta gräsmatta.