Den 9 juni 1985 såg jag första gången Bruce Springsteen live. Det var "andra kvällen på Ullevi", en konserthelg som genom åren blivit nästan mytologisk. På hemvägen från Göteborg bestämde jag mig för att någon gång se Bruce i USA, en dröm som tog 18 år att uppfylla men 2003 åkte jag till USA för att se tre koncerter på Giants Stadium och en månad senare åkte jag tillbaka för att se de sista två konserterna på turnén.
Om jag räknat rätt är jag efter den gångna helgen uppe i 37 Springsteenkonserter, jag tror jag kommit ihåg alla. Under alla år har människor man träffat frågat vilken konsert som varit bäst. I början gick det bra att svara på det men ju fler konserter jag sett ju svårare har det blivit. Ofta är det delar av konserten som man minns efteråt och det är svårt att jämföra. När jag försökt komma fram till vilken som varit bäst har alltid den där kvällen 1985 dykt upp (tillsammans med andra kvällen på Ullevi 2003 och Isstadion 2005, men de konsertminnena vet jag påverkats av personliga minnen).
Nu behöver jag inte fundera igen. Kvällen 28 juli 2012 är den bästa konsert jag sett. Oavsett artist. Möjligen är det den bästa konsert jag någonsin kommer att se. Kanske till och med det mest fantastiska jag upplevt....
Om jag räknat rätt är jag efter den gångna helgen uppe i 37 Springsteenkonserter, jag tror jag kommit ihåg alla. Under alla år har människor man träffat frågat vilken konsert som varit bäst. I början gick det bra att svara på det men ju fler konserter jag sett ju svårare har det blivit. Ofta är det delar av konserten som man minns efteråt och det är svårt att jämföra. När jag försökt komma fram till vilken som varit bäst har alltid den där kvällen 1985 dykt upp (tillsammans med andra kvällen på Ullevi 2003 och Isstadion 2005, men de konsertminnena vet jag påverkats av personliga minnen).
Nu behöver jag inte fundera igen. Kvällen 28 juli 2012 är den bästa konsert jag sett. Oavsett artist. Möjligen är det den bästa konsert jag någonsin kommer att se. Kanske till och med det mest fantastiska jag upplevt....
Fredagskonserten var bra. En kanonfin inledning och helt ok avslutning, dock ett lite tråkigt mittparti (med två undantag). Lördagen var fantastisk, magisk, eller något. Eftersom det regnat inleddes kvällen lite förutsägbart med Who'll Stop The Rain, men efter det var allt helt oförutsägbart. Vi bjöds på en riktig raritet i form av Frankie som spelades live för bara tionde gången någonsin (första gången i Europa). Vi bjöds på totalt fyra turnépremiärer, då är det dessutom näst sista konserten på turnén. Av fredagens 31 låtar var 19 utbytta till lördagen!
Ett återkommande tema på turnén har varit att man hyllat saxofonisten Clarence Clemmons som nylihen gått bort. Aldrig har man hyllat honom mer än de två kvällarna på Ullevi. På lördagen bjöds vi som näst sista låt på Jungleland, den låt där Clarence saxsolo varit den definierande beståndsdelen i alla år. Nu fick hans brorson Jake spela solot. Sällan har jag upplevt ett mer stämningsfyllt ögonblick, jag blir tårögd bara jag tänker på det.
Det tog 27 år, men nu vet jag vad jag skall svara nästa gång någon frågar vilken som är den bästa konsert jag sett. Ullevi 28/7 2012 kommer för alltid att vara den kvällen som allt annat måste jämföras mot.
Ett återkommande tema på turnén har varit att man hyllat saxofonisten Clarence Clemmons som nylihen gått bort. Aldrig har man hyllat honom mer än de två kvällarna på Ullevi. På lördagen bjöds vi som näst sista låt på Jungleland, den låt där Clarence saxsolo varit den definierande beståndsdelen i alla år. Nu fick hans brorson Jake spela solot. Sällan har jag upplevt ett mer stämningsfyllt ögonblick, jag blir tårögd bara jag tänker på det.
Det tog 27 år, men nu vet jag vad jag skall svara nästa gång någon frågar vilken som är den bästa konsert jag sett. Ullevi 28/7 2012 kommer för alltid att vara den kvällen som allt annat måste jämföras mot.
