Förlust trots bra insats

Höstsäsongen startade med hemmamatch mot IFK Mariehamn. Trots att dottern egentligen behövt vila sitt skadade knä fick hon ställa upp i brist på alternativ på målvaktspositionen. De åländska tjejerna visade upp ett fint passningsspel men det märktes att båda lagen hade det jobbigt i värmen.

Bra kamp mot Mariehamn

Trots ett ganska tätt försvarsspel kunde Mariehamn skapa två riktigt bra chanser i första halvlek. Den första var ett ribbskott där man enkelt fick skjuta igen på returen, men dottern sträckte ut och räddade snyggt till hörna. Deras andra chans kom på tilläggstid och resulterade tyvärr i ett lite snöpligt mål precis före halvtidsvilan.

Kampen fortsatte i andra halvlek och Mariehamn fortsatte ha ett visst övertag, framför allt skaffade man sig ett antal hörnor men man hade också ett par bra skottförsök. Håbo jagar kvittering och får också ett par halvdana möjligheter.

Svårt att komma igenom det åländska försvaret

Situationen ovan gav en frispark i bra läge, med bara minuten kvar. Det blev sista chansen att kvittera men tyvärr gick skottet utanför och matchen slutar 0-1. Som jag ser det hade det inte varit orättvist om man delat på poängen i dag, men nu blev det inga poäng alls.

Ett ömmande knä direkt efter matchen

När det nu ändå inte blev poäng är frågan om det var rätt eller fel att dottern spelade trots sitt knä? Helt klart är att hon gjorde ett bra jobb i mål, det hade antagligen blivit större siffror om någon annan behövt dra på sig målvaktströjan. Samtidigt får man noll poäng oavsett hur stort man förlorar...

Stavhopp

Helt plötsligt känns DN-galan intressant. Svensk friidrott har en generationsväxling efter de framgångsrika åren med Kajsa Bergqvist, Stafn Holm, Christian Ohlsson, systrarna Kallur och Carolina Klüft. Men efter Angelica Bengtssons framfart i junior-EM tänker i alla fall jag att sitta framför TV:n i morgon kväll.

Hon ger ett så underbart intryck av ödmjuk kaxighet, minns bara hennes tacktal på Idrottsgalan i vintras när hon fick pris som årets nykomling: "mycket vill ha mer så jag hoppas vi ses igen". Hon beskrivs, och beskriver sig själv, som väldigt blyg men har också sagt i intervjuer att om hon känner att hon är bra på något vill hon gärna visa andra att hon är det.

Aftonbladet skriver i dag att hon även kommer att åka på VM i år. Annat var det när hon slog igenom 2009, då tillät hennes dåvarande klubb IFK Växjö henne inte att åka till senior-SM med motiveringen att hon var för ung. Det blev bara deltaganda i F16 på ungdoms-SM, där hon vann på 4,37. Tvåan, Michaela Meijer, hoppade 4,03 och för en tredjeplats räckte det med 3,13. Michaela Meijers klubb, Örgryte IS, hade en annan inställning än Annicas, så hon fick hoppa på senior-SM med resultat att hon vann tävlingen på 4,10.

Ingen av de unga tjejerna tilläts heller vara med i seniortävlingen på Finnkampen eftersom friidrottsförbundet har som policy att deltagare under 18 år tävlar i ungdomsklassen där. Jag kan möjligen förstå förbundets sätt att resonera, däremot har jag väldigt svårt att förstå klubbens sätt att resonera. Det känns som ett bra sätt att lotsa fram talanger, förbjuda dem att tävla i seniortävlingar trots att de är överlägset bättre än de äldre deltagarna. (Jag hoppas ni förstår att jag är ironisk....)

Efter strulet med IFK Växjö valde Angeliva att byta klubb, till Hässelby SK. Utöver en lite bättre inställning till tävlandet erbjöd de även en ekonomisk satsning på henne. Oavsett idrott gäller det att se om sitt hus. Gräset är visserligen inte alltid grönare på andra sidan, men ibland är det nödvändigt att byta gräsmatta.

Första landslagslägret

Då har förbundskapten Yvonne Ekroth presenterat sin första landslagstrupp. En tjej från Uppland kom med, duktiga Amanda Östervall från IK Rex. 17 av 24 distrikt är representerade i truppen. Östergötland fick med fyra spelare, samtliga från Norrköping City.

Jag förde inga anteckningar över de tjejer jag såg på Elitlägret, men ett par av dem som är med i truppen minns jag att jag sett, bland annat målvakten från Medelpad som Uppland mötte i sista matchen. Övriga tre målvakter kommer från Halland, Västergötland och Småland. Jag såg den ena av Smålands målvakter och hon imponerade inte på mig i den matchen, men jag minns inte vilken av dem jag såg.

Stockholm har i år fått med tre spelare. En något mer "normal" utdelning, jämfört med förra året då ingen stockholmare kom med. Jag saknar dock ett namn. Hammarby har fått med Ellen Gibson, men jag saknar Fia Grönborg som i mitt tycke antagligen är bästa spelaren i Stockholm. Jag tyckte hon gjorde en bra match den match jag såg i Halmstad, men antagligen visade hon inte tillräckligt under lägret.

Gothia cup på TV

Redan förra året började Viasat Fotboll sända från Gothia Cup, men då var vi själva en del av äventyret och satt naturligtvis inte hemma och tittade på TV. I år tittade vi på invigningen i måndags kväll samt en del finaler fredag och lördag.

Invigningen var ok att se på TV, men man lyckades inte förmedla den känsla som man fick när man var på plats. På TV blev det mer en "vanlig TV-show", på plats kändes det som en OS-invigning. Minst...

Under veckan har jag inte haft tid att titta något på sändningarna men under finalerna har jag sett en del matcher, främst flickfinalerna. Det var bättre än förväntat, även om kommentatorerna rätt ofta verkade sakna något att säga och upprepade samma saker. Det är uppenbart skillnad på att kommentera seniorfotboll och ungdomsfotboll, dels svårare att skaffa sig förhandsinformation om spelarna, dels svårare att ge kritik då de verkade vilja undvika negativa uttalanden. Samma dilemma som att kommentera damfotboll alltså, för att återkoppla till debatten om Pontus Kåmarks insats som expertkommentator där.

Av de finaler jag såg på flicksidan (F13, F14, F15 och F17) tyckte jag att Boo F98 spelade roligast fotboll, de verkade våga spela passningsfotboll trots att det var årets, antagligen, viktigaste match. Lite festligt var det också efteråt när TV intervjuade segerskytten och frågade hur det kändes och hon svarade "för mig som inte spelar med det här laget var det kul"...

I F96-klassen försvarade Värtan rättvist sin titel från förra året. Dottern kände ett par av spelarna där trots att det antagligen är det enda av de bättre lagen i Stockholmstrakten som vi aldrg mötte med flicklaget. Höllviken, känt genom Olivia "jag vill bli stjärna (TV4)" Welin, vann F94-klassen och hade utöver Olivia och storasyster Anna även en 11-årig lillasyster med på bänken. Hon fick visserligen inte spela, men måste vara den yngsta som fått en Gothia Cup medalj i F17-klassen? Kommentatorerna verkade dock sämre koll än vi på systrarna Welin och ingen aning om att tränaren var styvpappa. Efter matchen intervjuades Anna Welin, med 15 ungdomslandskamper i bagaget, och Bosse Pettersson lät lite överaskad över att hon verkade satsa på fotbollen...

Under någon av finalerna kommenterade dottern att det hade varit kul att höra vad kommentatorerna skulle sagt om flicklaget när vi spelade. Jag håller med, i alla fall om de hade kommenterat någon av de matcher vi spelade bra fotboll i. Det hade varit värre om de sett någon av våra sämre matcher, t.ex när vi åkte ur Gothia Cup förra året.

Knäskadad

På sista matchen på Elitlägret kolliderade dottern med en medspelare under en utrusning. Direkt efter matchen värkte knät och var svullet. Vi lindade med elastisk linda, som hon sedan behöll på under hemresan. Sedan dess har det varit två veckor vila från fotbollen, men i måndags på första träningen började knät ömma igen efter att hon slängt sig några gånger. I tisdags fick hon avbryta träningen för att knät värkte.

I onsdags ringde vi till Idrottsskadecentrum i Uppsala och fick en tid i går eftermiddag. Efter en ganska utförlig intervju om vad som hänt och frågor om när och hur det gjorde ont i knät, gjorde de en undersökning av knät. Han drog och vred och tryckte på olika sätt och kom snabt fram till vad som var problemet. Det visade sig vara en skada på Medial Collateral ligamentet eller "ledbandsskada i knät" som vi lekmän skulle kalla det.

Nu blir det rehabträning och ingen fotbollsträning, till att börja med en dryg vecka. Eventuellt kan hon spela höstens första seriematch nästa söndag, därefter återbesök i Uppsala på måndag 1 augusti.

Är detta damfotbollens verkliga genombrott?

Dagen efter VM-finalen och dotterns lag startar upp träningarna igen, det är dags att gå vidare från VM-festen. Alla har pratat damfotboll i ett par veckor, kan svensk fotboll utnyttja det? Med en OS-plats nästa år och hemma-EM året därpå finns alla möjligheter till att behålla intresset för landslagsfotbollen. Det gäller att börja trumma ut försnacket om EM på rätt sätt, och i rätt tid.

Efter VM-silvret 2003 fick damfotbollen ett uppsving, men då lyckades man inte bygga vidare på det intresset. Visst, det tillkom ett antal tjejer som började spela fotboll men intresset hos media och publiken svalnade snabbt. Hade inte Marta dragit storpublik på alla bortamatcher för Umeå hade publiksiffrorna rasat än snabbare. Nu är damfotbollen mognare, det finns fler länder på världskartan även för klubblagsfotbollen - Tyskland, Frankrike och inte minst USA. Även i England har det startat en ny halvprofessionell liga. Kan vi behålla VM-intresset även för Allsvenskan och bygga vidare på det inför EM?

Gårdagens VM-final blev en riktig fotbollsfest, trots att första halvlek kanske inte var så TV-vänlig. Då fick vi se ett urstarkt USA mot ett passivt, försvarsinriktat Japan. Mycket bra fotboll, men inte i närheten av den dramatik som vi skulle få se under resten av matchen. Andra halvlek och förlängningen är underbar TV-underhållning och straffläggningen blev mer än lovligt spännande. Grattis Japan till VM-guldet!

Ohno Japan...

Shinobu Ohno får representera Japan

Efter en fantastiskt härlig semifinal mellan USA och Frankrike fick vi se en bedrövlig historia mellan Sverige och Japan. Trots ett tidigt ledningsmål av härliga Josefine Öqvist kunde Sverige inte stå emot japanskorna. Kanske skulle man hållit fast vid det beprövade 4-4-2, kanske hade det gått bättre med en annan målvakt, kanske skulle man haft bättre passning/mottagning (gäller hela turneringen), kanske skulle Dennerby gjort byten tidigare, kanske var Japan helt enkelt för bra?

Ett par rejäla misstag i avgörande situationer och väl passiv coaching av Dennerby gör att Sverige inte räcker Visst borde det kommit byten tidigare, varken Forsberg eller Hammarström imponerade innan de fick gå av. Senast i halvtidsvilan borde man gjort första bytet, dessutom borde man gått över till två anfallare.

Nåja, det är lätt att vara expert i TV-soffan. Vi får hoppas att man kan ladda om till bronsmatchen, det vore i alla fall lite tröst med en seger där.

Jag håller med Therese Sjögran

I dagens Aftonbladet kan vi läsa om Hedvig Lindahls fina fysvärden. Kanske är det bättre fysik eller kanske är det klubbytet hon tvingades till inför säsongen, men hittills har hon skött sig bra under VM. Men jag håller med Therese Sjögran, det vore nog på tiden att ge Sofia Lundgren chansen.

Hedvig är aktiv i straffområdet, men tvekar lite för ofta om vad hon skall göra och kommer då lite sent in i situationerna. Att hon dessutom till och från missbedömer bollen på ett sätt som kan ge varje division 3 målvakt hopp om att nå landslagsklass är också en riskfaktor. Titta bara på missen mot Australien, lyckligtvis gick bollen utanför den gången.

Det är Dennerby som tar ut laget och han verkar vilja fortsätta med Lindahl. Låt oss hoppas att hon fortsätter spela bra och att de misstag som görs inte blir avgörande. Visst skulle det sitta fint med en VM-final?

Det dansande landslaget

Jag säger bara en sak: Lotta Schelin....

Det är fantastiskt att se en spelare som jobbar så bra både i offensiven och i defensiven. Inte nog med att hon skapar målchanser åt sig själv och andra svenskor, hon är stenhård i det defensiva arbetet. Visst var det en liten bjudning från Australien när hon gör sitt mål, och det var även en liknande bakåtpass i första halvlek. Det som inte kommenteras i media eller av kommentatorerna är hur skickligt hon löper rätt för att faktiskt kunna fånga upp bollen när den spelas hemåt.

Nu är landslaget och den tidigare kritiserade Thomas Dennerby klara för VM-semifinal och dessutom för OS i London, på Tysklands bekostnad. Vi hoppas tjejerna i laget kan dansa även i semifinalen mot Japan, för visst är det härligt att se hur laget firar tillsammans efter varje mål och efter slutsignalen?

Matchen mot USA fick jag lyssna på radio så jag hörde inte TV-kommentatorerna då, men tydligen var det ganska stor debatt om framför allt Pontus Kåmarks sätt att uttrycka sig. Med det i bakhuvudet under dagens match fick jag intrycket av att han faktiskt ansträngde sig för att vara positiv och hålla tillbaka negativa kommentarer...?

Precis vad damfotbollen behöver - INTE

Samtidigt som det skapas ett naturligt intresse med ett stort mästerskap på damsidan hör man också mycket skitsnack. "Det är inte riktig fotboll", "damspelare är för dåliga", "det går så långsamt", "skjuter man bara högt så kan inte målvakterna hoppa", osv. Det klagas också en del på domarnas insatser, trots att missarna inte är fler än de är i ett herrmästerskap. Antagligen är nivån och rutinen lägre hos de kvinnliga domarna i ett dam-VM än hos de manliga motsvarigheterna i ett herr-VM, mycket beroende på att det finns så mycket färre aktiva domare att välja mellan.

Tyvärr gavs alla belackare vatten på sin kvarn i dagens match mellan Australien och Ekvatorial Guinea, kolla själva ca 30 sekunder in i klippet nedan eller titta på bildspelet på Aftonbladet.

Kanske inte riktigt den uppmärksamhet man vill ha runt VM. Jag hoppas att FIFA går ut och tydligt markerar att man inte är helt nöjda med domarens insats i just denna situation. Som tur är kunde Australien trots allt vinna matchen med 3-2, så förhoppningsvis blir inte tabben avgörande för VM-turneringen som helhet (till skillnad från missen i herr-VM senast mellan England och Tyskland).

428 bilder

Dottern fick sova till kl. 12.00 innan vi väckte henne, hon är visserligen alltid morgontrött men ännu mer i dag efter att ha varit borta hela veckan. Själv har jag ägnat en bra stund åt att tömma kameran på bilder. Av de drygt 1100 fotbollsbilder jag tog i Halmstad blev det 428 som överlevde min granskning.

Jag har lagt ut alla dessa på webben så att tjejerna, och andra intresserade, kan se dem. Adressen är http://elit2011.wedebrand.se/.

Slut på Elitlägret

Nu är sista matchen spelad för Uppland. Det var väl inte den bästa fotbollsmatch jag sett men tidvis var det i alla fall bra kamp på planen. Spelmässigt var det väl mer kramp...

Medelpad hade de flesta, av matchens få, målchanser. Matchen slutade 0-0 vilket är ett ok resultat, första "poängen" för Uppland.

Dottern fick spela hela matchen, den andra målvakten gick med skadad axel sedan i går. Efter matchen gjorde tjejerna en laghög (även om de kallade den något annat) så att vi närvarande föräldrar kunde ta ett lagfoto.

Nu återstår bara städning och lunch innan tjejerna sätter sig på bussen hem. De verkar ha haft fantastiskt kul tillsammans under veckan och kommer nog hem med ett minne för livet.

Bom-schakalack Uppland!

Kanotpolo

Ytterligare en udda sport på SM-veckan - kanotpolo. Såg lite grötigt ut, men var ganska kul att titta på.