Det blev bara några få timmars sömn i natt, jag hämtade dottern på Arlanda efter midnatt och klev upp tidigt för att åka och observera några F97-spelare i en F98-match, för att sedan åka vidare till dotterns match i division 5.
Det var skönt att sitta i solen och kolla på fotboll, dessutom ganska bekvämt att det bara var 4-6 samtidiga spelare på planen som jag hade till uppgift att titta på. Det blir så mycket enklare att hinna se dem ordentligt, till skillnad från när man har två hela F97-lag att hålla ögonen på samtidigt. Jag tycker det är mysigt på "småarenor" som den jag var på i dag, det blir lite hemtrevligt och det känns som om det ger bra klubbkänsla. Det är lite speciellt när klubbens alla lag får spela på A-planen, så funkar det inte i större föreningar.
Det enda som drog ner intrycket av matchen var att ena lagets föräldrar var väldigt aktiva på att skrika anvisningar till sina flickor på planen. Man ropade om att gå uppåt, gå hemåt, vem som skulle ta fasta situationer och skrek "skjut" eller "passa" till spelarna. Vem som gör vad på planen och i vilken position en spelare skall befinna sig i en viss situation är taktiska direktiv som tränaren på bänken skall styra över, inte föräldrarna. Att dessutom konstant ropa åt spelarna vad de skall göra får normalt bara spelarna att bli mer osäkra. Vågar de göra något alls om inte pappa ropat?
Föräldrar, överlåt coachandet till tränarna och se till att stötta spelarna med allmänna utrop: "bra", "snyggt", "kämpa" och "kom igen tjejer" är helt ok att höra från läktaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar