Vårsäsongens sista match

Sista matchen för vårsäsongen, i division 2, spelades hemma mot Östervåla i måndags kväll. Jag hade tagit ledigt från mitt eget lags träning och kunde på så sätt vara på plats för min första match på Klinta IP. Senast dottern mötte Östervåla blev hon trampad på tummen av deras speciella målskyt Åsa Wall i samband med ett mål, vilket höll på att kosta henne platsen på Elitlägret.

Matchen startade i högt tempo. Östervåla har ett ungt lag och även om många av tjejerna är talangfulla så blir deras sätt att spela lite mer "flickfotbollsaktigt", man sätter inte samma press på bollhållaren som andra lag, man går gärna på egna snabba långa bollar mot anfallare och man har inte samma fysiska styrka i närkamperna.

Full fart på Östervåla, här i form av ena tvillingen Lindström

Även Irsta började i högsta fart, något vi inte varit vana att se. Man dominerade spelat och kom fram i flera anfall, dock utan den riktiga skärpan i sista passningen eller avsluten. Vi satt och väntade på ledningsmålet men hade inte förväntat oss att det skulle vara Östervåla som gjorde det. Naturligtvis var det Åsa Wall som trixade och vände bort tre försvarare innan hon kunde vika in bollen i ena burgaveln. Dottern var på bollen men kunde inte hindra den från att gå in.

Och här anfaller andra tvillingen Lindström

Irsta fortsatte att jobba på offensivt och lyckades till slut få in en kvittering efter hörna, strax innan halvtidspausen. I andra halvlek var det Irsta som försökte spela mest boll, men Östervåla var hela tiden farliga med sina långa bollar på löpande anfallare. Dottern jobbade som vanligt långt ut och kunde bryta flera långbollar innan anfallarna hann fram.

Kvittering till 1-1

Närmast för Östervåla var det en gång när Åsa Wall var den som löpte fri och dottern hann ut lagom för att få till ett motlägg. Bollen studsade iväg åt sidan och till vår lättnad hann en Irstaförsvarare fram först. Som tur är kom dottern ut med sådan kraft att Åsa ramlade i backen, annars hade det kunnat bli riktigt farligt.

Trots tappra försök lyckades inte Irsta få till något mer mål, vilket gör att matchen slutar 1-1.

Tvåmålsskytt

I går spelade dottern med utvecklingslaget i division 4. I första halvlek fick hon spela forward och kom nära att hamna i målprotokollet med ett skott i stolpen. I andra halvlek flyttades hon ner på mittfältet och kunde då göra två mål inom ett par minuter. Nu hjälpte det bara till viss del då motståndarna kunde komma ikapp målmässigt och matchen slutade 3-3.

Nu är det sommarlov från de organiserade träningarna, både för dottern och mig.

Heja Sverige, heja Uppland!

Det spelas fotbolls-EM just nu. I Nyon, FIFA:s högkvarter i Schweiz, pågår EM för F17 och i den svenska truppen ingår tre av tjejerna från "mitt" distriktslag F97. I dag spelade man semifinal mot Spanien och lyckades klara 2-2 efter full tid. Alla tre Upplandstjejerna spelade hela matchen, och spelade dessutom en viktig roll i den efterföljande straffläggningen.

Sverige missade sin andra straff, men Emma Holmgren i mål lyckades rädda den sista spanska straffen vilket innebar att Nathalie Björn kunde se till att Sverige utjämnade straffläggningen med den sista svenska straffen. Strax innan hade Filippa Angeldal satt sin straff för att hålla Sverige kvar i matchen. I den sjätte straffomgången slog Spanien sin straff i stolpen vilket gav Sverige chansen att avgöra. Svensk straffskytt, och därmed matchhjälte, var målvakten Emma Holmgren.

Svenskt jubel efter sista straffen (bilden från SvFF/UEFA)

Nu blir det EM-final mot Polen på fredag. Grattis Sverige och grattis Uppland (och självklart grattis till Emma, Ippe och Nattis, samt alla andra tjejer i den svenska truppen).

Viktig seger i Arboga

På tisdagskvällen var det bortamatch i Arboga. Jag hade turen att komma hem tidigt från jobbet och kunde därför hinna åka med, annars är det lite klurigt med vardagsmatcher på bortaplan. Arboga låg inför matchen en poäng föra Irsta fast med en match mer spelad, det som i media brukar kallas "sexpoängsmatch".

Dottern jobbar långt ut från målet

Arboga började matchen bra och hade en boll som en Irstaförsvarare lyckades rensa på mållinjen, men det var Irsta som gjorde första målet. En spelare sprang sig fri och tog ett avslut ur snäv vinkel men bollen tog i ribban. På returen hann nästa Irstaspelare först och kunde slå in ledningsmålet.

1-0 till Irsta

Irsta kunde sedan gå ifrån till 3-0 innan Arboga hann få till en reducering till 3-1 i halvtid, vilket kändes som ett bra resultat för Irsta då halvleken var ganska jämn och Arboga nog hade haft aningen fler målchanser.

Duell efter en hörna

I andra halvlek tappade Arboga suget lite, framför allt efter att Irsta gjort sitt fjärde mål. De skapade dock fortfarande en del farligheter, främst genom att de fick flera hörnor. Deras bästa chans var ett fint lågt skott intill stolpen som dottern gjorde en snygg enhandsräddning på.

Arbogatjejerna orkade inte jobba hem ordentligt i andra halvlek

I takt med att Arboga tappade orken kunde Irsta öka på sin målskörd. Matchen slutar 6-1 och ger en bra skjuts uppåt i tabellen för Irsta.

Helt borta mot GUSK

Helgens bortamatch spelades i Uppsala vilket gjorde att jag kunde hinna iväg för att se andra halvlek efter mitt eget lags match. Enligt de som såg första halvlek var GUSK klart dominanta mot ett tappert kämpande Irsta. I andra halvlek var GUSK ännu mer dominanta mot ett allt tröttare Irsta.

Bildbevis på att Irsta faktiskt hade ett anfall i andra halvlek

Från 0-1 i halvtid landade slutresultatet på 0-4, siffror som jag misstänker att GUSK är besvikna på. De var bättre på allt - bättre bollhantering, bättre passningsspel, bättre löpningar, bättre i närkamperna, ja bättre i allt som sagt...

Dottern hade en svettig eftermiddag och var den Irstaspelare som var mest inblandad i spelet. GUSK slog många löpbollar mot sina forwards och dottern fick springa ut och avvärja gång på gång. Mot slutet av matchen får hon en stämpling på ena knät vid ett friläge, vilket känns lite onödigt gjort av GUSK-spelaren.

Avvärjer friläge. Oturligt nog får GUSK-spelaren med sig bollen i andraläget vilket ger 0-3

Det är bara att "bryta ihop och komma igen". GUSK höll en klart högre nivå än Irsta, men kan man ta med sig den kamp man presterade under första delen av matchen till kommande matcher kan det ge positiva resultat där.

Riktigt illa i Mora

I söndags var det dags för årets längsta resa till en bortamatch, Mora 25 mil enkel resväg. Man hade hyrt två minibussar för spelarna och jag hade turen att få plats i den extra ledarbilen som man också åkte med, skönt att slippa köra själv.

Ett av få organiserade Irstaanfall

Matchen började med lågt tempo och dåligt spel från bägge lagen. Mängder med felpass och mest bollar fram och tillbaka centralt på mittfältet. Irsta lyckas skapa en bra målchans men bollen rullar för löst mot mål och målvakten hinner stoppa den. Från ingenstans gör sedan Mora 0-1 i en situation där dottern kommer helt fel.

Dottern greppar säkert ett avslut

Matchen fortsätter bölja fram och tillbaka med fortsatt många felpass. Mot slutet av halvleken får Mora en hörna där man kan trycka in 0-2, vilket blir halvtidsresultat.

I andra halvlek hade vi hoppats på att Irsta skulle komma ut och öka intensiteten men i stället är det Mora som jobbar hårdast. Vid 0-3 vinkar assisterande domaren för offside, men huvuddomaren bedömer det annorlunda och mot ett stillastående offsidevinkande försvar kan en Moraspelare komma helt fri.

0-4 från fritt skottläge

Strax efter går backlinjen bort sig igen och Mora kan enkelt sätta 0-4. Efter det får vi äntligen en reducering från Irsta, efter två missade givna mållägen. Dottern spelar upp sig och gör ett par bra ingripanden, både på två frilägen och genom ett par utrusningar som förhindrar andra frilägen.

Ofta trångt och bökigt på planen

Mora gör sedan 1-5 innan Irsta till slut fastställer slutresultatet till 2-5 med ett riktigt snyggt mål. För Moras del var det första poängen i årets serie, och första gången man tar poäng i en serie ovanför distriktsnivå på 25 år. För Irsta var det första serieförlusten.

Efter matchen var det lätt att hitta brister i Irstas prestation. Dålig bollmottagning, tveksamheter i närkamperna och dålig samverkan på planen. Tänker man efter så är det inte så stor skillnad på prestationen ute på planen mot hur det varit i de flesta matcher jag sett. Den stora skillnaden i denna match och t.ex. den senaste hemmamatchen jag såg är att då gjorde dottern ett flertal avgörande räddningar, medan i denna match spelade hon alls inte lika bra. Hade hon gjort en hundraprocentig match så hade hon antagligen avvärjt tre av de mål som Mora gjorde, vilket kanske hade räckt till att laget tagit en poäng. Jag hoppas att laget höjer sig och presterar bättre på planen i kommande matcher, inte minst viktigt i nästa match borta mot serieledande GUSK.