Ingen ordförande

Kvällen har ägnats åt årsmöte i nya föreningen. Det förekom en hel del diskussioner rörande frågor där den tidigare styrelsen lämnat frågetecken efter sig, framför allt runt hanteringen av den finansiella svacka föreningen befinner sig i. Glädjande är att valberedningen lyckats få fram en komplett styrelse, med ett litet undantag. Man saknar en ordförandekandidat och ingen sådan dök upp under mötet heller. Jag hade strikta order från hustrun att inte ta på mig något, och lydig som jag är lydde jag. Åtminstone nästan, jag anmälde mig som eventuell kandidat till att sitta i fotbollsalliansens styrelse som representant för nya föreningen...

Lång, härlig cupdag

Morgonen började med frukost på skolan kl. 07.00. I natt fick jag sova hemma, det var två "lagmammor" som sov med tjejerna i flicklaget. Efter sista gruppspelsmatchen på morgonen stod det klart att vi missat A-slutspelet. Tyvärr missade vi även B-finalen efter att ha förlorat med 0-1 i semifinalen trots att tjejerna gjorde sin bästa insats under helgen.

Enda fördelen med att åka ut tidigt var att jag kunde fokusera på cupen som helhet och passa på att se en hel del bra matcher. Finalen blev dramatisk, 0-0 efter full tid och därmed straffläggning. Först i nionde straffrundan kunde matchen avgöras, så publiken fick verkligen uppleva dramatik.

Totalt sett känns det som om cupen varit mycket lyckad och uppskattad, vilket är jättekul. Det känns fantastiskt när lag som just blivit utslagna kommer fram till oss arrangörer och tackar för en bra cupupplevelse.

Min största upplevelse under dagen var den avtackning från tjejerna som jag fick efter att vi blivit utslagna. Eller egentligen var det väl efter nästan 9 år som tränare för laget. Tack tjejer (om ni läser det här) och lycka till med er fotboll i framtiden. Vi ses igen!

SM-kval och cup

Upp i morse för att börja med de sista förberedelserna inför cupen kl. 08.00, Avresa kl. 09.30 för samling inför SM-kvalet i futsal, tillbaks till cupen kl. 21.00, hemma midnatt. En lång och fotbollsfylld dag.

Dotterns lag gjorde en bra insats i SM-kvalet, två segrar gav en direkt avgörande match om SM-platsen mot Hammarby. Trots en bra insats räckte det inte hela vägen, Hammarby var helt enkelt för bra. Kul och spännande ändå med en helt avgörande match på slutet, och med en bra matchinledning så levde hoppet i alla fall några minuter.


En resultatlös hörna för motståndarna - dottern höll nollan i första matchen i SM-kvalet

På hemmaplan har gamla flicklaget tydligen spelat riktigt dåligt och bara tagit en poäng på de två första matcherna, mot två lag man skall vinna ganska enkelt mot. Skärpning i tredje matchen gav en trepoängare och nytt hopp, men det släcktes när man inte orkade rubba Hammarby (ständigt dessa Hammarby) i kvällens sista match. Teoretiskt finns chansen till A-slutspel kvar men då krävs hjälp av andra lag, så i praktiken får vi rikta in oss på B-slutspelet i morgon. Det spelar inte så stor roll, det som är trist är att det var så få som spelade bra i Hammarbymatchen (och tydligen ännu färre i de första matcherna).

I övrigt rullar cupen på bra. Kiskförsäljningen går fint och domarinsatserna är som vanligt bra. De få lag jag hunnit prata något med nu i kväll verkar nöjda hittills i alla fall, vi hoppas att de fortfarande är det när de åker hem i morgon.

Cupförberedelser

I helgen är det dags, årets upplaga av F96 Cup. Det blir femte gången som flicklaget arrangerar cupen, dessutom har vi arrangerat en lyckad utomhuscup för några år sedan, så det känns som om vi har rutin så det räcker. Konsten med att göra ett bra arrangemang är dock att inte låta det gå på rutin, allt måste skötas med stort engagemang. Jag hoppas och tror att vi klarar det även i år.

I kväll skall skolsalarna göras i ordning så att lagen får någonstans att sova. Vi har det väldigt bra med skolan precis intill idrottshallen, bara någon minuts promenad. Lördag morgon måste alla förberedelser göras i hallen, sätta upp sekretariatet, tejpa straffområdeslinjer, sätta upp kioskförsäljningen, mm. Till årets cup har vi hjälp av det ett år yngre flicklagets föräldrar vilket gör att vi, trots att några i vårt flicklag slutat, har fler som arbetar runt cupen än tidigare.

Innan i dag har det varit arbete med att bjuda in lag, sätta ihop spelschema, planera bemanning, hitta sponsorer, kontakta media för att få dem att skriva om cupen, köpa in priser, planera boende och mat, skaffa fram lotterivinster, beställa tröjor till matchens lirare, planera kioskutbud, mm.

Något som är riktigt kul är att de flesta lag som kommit på cupen ett år har kommit tillbaka ytterligare gånger. Samtliga föreningar som deltar i år var med även förra året. Det, tror vi, är det bästa beviset på att vi gjort det bra tidigare år. Nu gäller det bara att vi gör det minst lika bra i år så att alla deltagande lag åker hem och uppmuntrar sina F98-lag att komma nästa år. Från 2012 är det nämligen tänkt att cupen skall leva vidare som en årlig cup för 14-årslag.

Målvaktsträning och fys

På torsdagar kör dotterns nya lag fysträning i riktigt tufft tempo. Innan träningen är det löpning för alla utom målvakterna, som i stället kör målvaktsträning. I kväll var första gången jag höll en målvaktsträning i nya föreningen, men långt ifrån första gången jag höll en målvaktsträning med dottern.

Jag körde på i samma stil som jag kört i gamla föreningen, med mycket fokus på spänst. Vi körde även en del enklare greppövningar och lite höga bollar, så att jag fick se lite på den andra målvakten som jag aldrg tränat förut. Stillastående tresteg gav inga rekordlängder, däremot en del halkande på det tydligen ganska hala golvet.

Samtidigt som vi var på träning hade återstående ledare från mitt gamla flicklag möte med det ett år äldre flicklagets ledare angående sammanslagningen av de båda åldersgrupperna till ett gemensamt lag. Det skall bli spännande att även följa hur det går för den nya grupperingen.

Lunchdramatik

Dagens lunch blev kebabtallrik på en liten grillbar i närheten av kontoret. När jag och mina två lunchkompisar kom dit visade det sig att det var ytterligare ett antal personer från kontoret som också valt samma lunchställe. Efter att vi beställt vår mat kom ytterligare två kollegor in och beställde mat. Rena personalmatsalen.

Efter dem i kön stod en ensam man, som verkade arbetade på ett annat företag i närheten. Helt plötsligt drabbades han av något som såg ut som ett epileptiskt anfall, han skakade och blev helt okontaktbar. Ett kort tag tittade alla sig runt i panik innan en av mina kvinnliga kollegor tog tag i saken och gick fram för att kolla upp honom, samtidigt som en annan kollega ringde efter ambulans.

Anfallet varade kanske 2-3 minuter, det är svårt att bedöma tider i sådana situationer. Därefter låg han och blev gråblå i ansiktet innan han blev vänd i framstupa sidoläge. Det var en absurd situation, där låg han och såg mer eller mindre döende ut samtidigt som de fortsatte göra kebabtallrikar och tunnbrödsrullar. Jag fick min mat under tiden mannen hade sitt anfall och det kändes lite konstigt att sitta där och äta.

Efter ett par minuter kom ambulansen och under tiden hade mannen blivit lite mer kontaktbar. Han kunde ställa sig upp och själv sätta sig på båren, men han var långt ifrån helt ok. Precis samtidigt som ambulansen kom det två andra personer som arbetade på mannens arbetsplats, vilket gjorde att både ambulansmännen och vi fick ett namn på honom också. Det sista vi såg var att han lyftes in i ambulansen och att den kördes iväg. Vi får hoppas att allt slutade väl...

Valfrihet i TV-soffan?

Det är knappast överraskande att jag ser en del fotboll på TV. En gång för länge sedan, när vi flyttade in i vårt hus, ville vi ha lite mer kanaler än bara Ettan, Tvåan och Fyran. Den bästa lösningen för oss då var att skaffa nyheten Boxer. På den tiden hyrde man boxen som en del av abonnemanget, vi var bland de allra första kunderna. Eftersom jag gillar engelsk ligafotboll skaffade vi Canal+ programpaketet.

Tiden gick och Canal+ ökade i antal kanaler, vilket ledde till att jag många lördagar inte kunde se den match jag helst ville se eftersom den gick på någon av kanalerna som inte ingick i Boxers utbud. Vi tog då steget att sätta upp en parabol och bytte Boxer mot Canal Digital. Där har vi varit trogna, och nöjda, kunder i många år nu. Tyvärr har jag inte kunnat se FA Cupen eller Champions League eftersom Viasat haft rättigheterna till dessa, men jag har haft tillgång till alla matcher i Premier League, vilket jag bedömt som viktigast.

Något vi saknade i Canal Digitals utbud var TV3, så vi skaffade till slut ett Boxerabonnemang bara för att få detta. När vi sedan kunde få TV3 via parabolen skaffade vi en TV till matrummet och flyttade Boxerboxen dit. Så sent som för ett drygt år sedan skaffade vi oss HD-TV med en ny inspelningsbar box från Canal Digital. Allt var toppen!

Sedan inträffade katastrofen, rättigheterna till Premier League övergick till Viasat. Paniken var nära. Lösningen blev att komplettera med ytterligare ett abonnemang, Telia bredbands-TV, i vardagsrummet. Nu har vi alltså tre olika TV-lösningar med olika kanaler i varje. Många kanaler finns hos alla tre leverantörerna, vilket gör att vi antagligen betalar tre gånger för dem. Fördelen är att jag nu även kan se Champions League.

När skall vi få samma villkor för TV som vi har för hushållselen? Vad gäller elbolag så har jag en nätleverantör som transporterar elen till villan, men det är fullt normalt att själva elen kan komma från en annan leverantör. Översatt till TV så skulle jag köpa transmissionen från en part, i mitt fall kanske två parter eftersom jag tycker det är bra med parabolmottagning i TV-rummet och bekvämt med marksänd mottagning i matrummet. Men, vilka kanaler som skulle tas emot på båda dessa mottagare skulle styras av vilka innehållsleverantörer jag väljer. Vill jag ha "Viasat Fotboll" skulle alltså Canal Digital och Boxer, som mina TV-leverantörer, tvingas leverera det via deras boxar. Jag skulle dessutom bara behöva betala för fotbollskanalen en gång, oavsett hur många TV:n jag vill kunna se den på.

Borde det inte vara sådana här frågor som man driver för våra skattepengar i Bryssel?

Som att vinna på Lotto

Den som inte tågpendlar till jobbet kanske tycker det är självklart att man får en sittplats på tåget. Kanske har man läst i tidningen om inställda eller försenade tåg, men det är väl sånt som händer?

För mig som tågpendlare inträffade något otroligt i dag. Dels var tåget i tid både till och från jobbet, dels fick jag sittplats på båda resorna! Tro mig, det är svårare än att vinna på Lotto, och faktiskt första gången i år det inträffade.

Hoppas inte några av de andra pendlarna läser min blogg, då finns det nog risk att de knuffar mig framför tåget i morgon av ren avundsjuka...

Duktiga tjejer!

Jag var och tittade även på dagens två timmar långa praktikpass med distriktslaget. Målvakterna fortsatte med ganska grundläggande teknikövningar, utespelarna med passning/mottagning och en mot en. Det fanns några tjejer som stack ut positivt, bland annat en av mina spelare - jättekul!

Som avslutning på campen hade de alla individuella samtal och dottern fick väldigt positiv återkoppling, men fick veta att hon behövde bli tuffare i sin attityd som målvakt. Det är precis vad jag sagt till henne också, så uppenbarligen har de väldigt kompetenta ledare för distriktslaget ;-)

Whisky och distriktslaget

I morse var det samling i Uppsala för första campen med distriktslaget. Fyra av mina spelare uttagna, dottern naturligtvis en av dem. Många spända tjejer och knäpptyst när ledarna hade sin information. De skulle inleda med ett praktikpass på förmiddagen, men jag åkte vidare för att prova mitt whiskyfat.

Whiskyn har legat på fat i nästan exakt två år och var en positiv upplevelse, skulle tro att det blir dags att buteljera den om ett drygt år. Vi fick även en rundvandring i whiskylagret innan vi for hem igen.

Snart dags att åka iväg till Uppsala för att kolla lite på tjejerna under dagens andra praktikpass...

Sista träningen

I lördags hade jag min sista träning med flicklaget. Tyvärr var det bara fyra tjejer på plats, men vi gjorde det bästa av situationen. Först individuell teknik, driva och dribbla, sedan två varianter på en passningsövning, tvåmålsspel och till sist lite skott på mål.

Det är svårt att göra en bra träning med så få deltagare, det blir ganska begränsat i urvalet av övningar. Det var lättare för ett par år sedan när vi ofta var 20 (ibland fler) på inomhusträningarna även om vi då tyckte att det blev ganska mycket dödtid när inte alla kunde spela tvåmål samtidigt, utan några hela tiden fick sitta vid sidan om. Vi hade i alla fall hög intensitet i lördags, och mycket bollkontakt för alla spelare.

Lördagens träning var vår sista inför inomhuscupen nästa helg, tyvärr är det svårt att få inomhustider för ungdomsfotboll. Vi har i flera år försökt få tider även en vardagskväll i veckan, men det har inte gått. Kan man träna så att man är klar före 17.00 kan man hitta tider, alternativt brukar det finnas lediga tider efter 21.00. Det är tur att vi fått konstgräs även i Enköping, det ökar möjligheterna till träning under vintersäsongen, åtminstone i teorin. I praktiken har det varit väldigt mycket inställda tider fram till nyår, pga snön, och efter nyår är det väldigt begränsat med tider eftersom seniorlagens tider går före ungdomslagen.

Jag borde blivit landslagsspelare!

Hammarby har kontaktat två 10-åriga killar från en annan förening för att erbjuda dem möjlighet att komma över till en större klubb. Aftonbladet kallar Hammarbys intresse för "världsrekord i dumhet". Eller snarare, orden är professor Tomas Petersons. Det var även han som för ett par år sedan ansåg att elitsatsning i unga år strider mot FN:s barnkonvention. Kan man ge ett säljande citat så blir man poppis hos tidningarna.

Hur är det egentligen? Är det fel av Hammarby att erbjuda intresserade fotbollskillar möjlighet att komma och träna med en större förening? Är det fel om killarna, och deras föräldrar, tycker att Hammarby har ett intressant erbjudande?

Motståndarna till detta brukar anföra att barn skall ha roligt med sin idrott och att man riskerar att tröttna om man får för långa resor till och från träningarna. Jag håller med! Men vet vi att Hammarby inte har rolig fotbollsträning och vet vi att killarna faktiskt kanske inte har längre till Hammarbys träningsplaner än till den nuvarande klubbens? Det verkar finnas en enighet om att man inte kan bli bra fotbollsspelare om man byter klubb i unga år. Tur att Wayne Rooney inte visste det när han skrev kontrakt med Everton som tioåring...

Enligt Tomas Petersen skall följande ge störst möjlighet till att bli landslagsspelare:

• Stanna i din hemmiljö så länge så möjligt.
• Utvecklas enligt dina egna förutsättningar.
• Spela helst inte i en storklubb för tidigt.
• Träna mycket – men framförallt varierat.
• Testa gärna andra idrotter upp till 15–16 års ålder. Det gör dig mer mång­sidig och gör det lättare att behålla intresse.

Ser man på den listan borde jag haft god chans att bli landslagsspelare. Jag spelade i mitt pojklag, i en liten förening, under hela min karriär och höll på med mängder med andra idrotter. Undrar vad som gick fel för mig?

På min lista över vad som krävs för att bli landslagsspelare hamnar en variant på en av professorns punkter: "Träna mycket - men framför allt rätt", samt två egna punkter - "Ha fysiska förutsättningar" respektive "Ha en stark vilja och förmåga att ta motgångar".

Debut mot gamla lagkompisarna

Dottern har under vintern spelat futsal med nya klubben, vilket resulterade i en DM-seger och kommande SM-kval. Samtidigt har hon fortsatt spela med gamla klubben, dels några konstgräsmatcher med flicklaget, dels i inomhusserien i 7-mannafotboll med damlagets utvecklingslag.

Fotboll och futsal (5-manna inomhusfotboll) klassas alltså som olika sporter, vilket gör att man kan representera en klubb i fotboll och en annan i futsal parallellt.

Nu i helgen var det dock dags att för första gången representera nya klubben i fotboll också, lite nervöst naturligtvis. Men extra nervöst eftersom matchen spelades mot gamla klubbens utvecklingslag, det som hon själv redan spelat med under vintern. Dessutom med två gamla lagkompisar från flicklaget i truppen.

Hur gick det då? Jo, klar seger med 8-1. I ärlighetens namn kanske man skall erkänna att dotterns målvaktsspel inte var den avgörande faktorn för segern, men hon gjorde en klart godkänd insats efter en lite nervös inledning. Nu återstår det två ytterligare matcher i inomhusserien, varav den sista troligen blir en ren seriefinal mot gamla klubbens A-lag...

Början är slutet

Denna blogg är början på något nytt, men samtidigt slutet på något tidigare. Det kanske egentligen inte är så ovanligt, ofta innebär ett slut samtidigt en början. Även det absoluta slutet, döden, kan innebära starten på något nytt enligt många troende. Nu kommer inte denna blogg i första hand att handla om något så allvarligt som liv och död, utan om något ännu viktigare - fotboll.

För mig är det starten på att, främst, bara vara fotbollsförälder - inte längre tränare för ett flicklag. Eftersom min dotter valt att gå vidare för att fortsätta sin utveckling som fotbollsspelare kommer jag inte längre att ha tid att träna mitt flicklag. Nu får jag i första hand fokusera endast på dottern och hennes behov av skjuts, stöd och råd. Efter 8 år med ett flicklag blir det en stor omställning, både för mig och för henne. Det är ett stort steg från flickfotbollen till damfotbollen, och ännu större om man dessutom samtidigt väljer att byta förening.

Under de senaste åren har jag alltid skrivit små matchreferat från tjejernas matcher, nu får det bli att jag skriver om det jag känner för i min blogg i stället...